En av mina manly men va på teven förut. Min söta lilla fina, mjuka Dreg.
Awsi.

Sitter och lyssnar på Thåströms gnälliga låtfan som lyder: "Fan. Fan. Fan". Tänk så simpelt gjord, men ack så bra det blev. Fast nu känner jag för att bli vilsen med Lisa.

Nästan ingen på skolan, alla har mer eller mindre dött av sjukdom. Sen har jag en massa skit att ta igen. Det vill jag inte riktigt. Så jag ska köra på den här, "Men jag var sjuk, luggit för döden, jag visste ingenting och ingen har sagt något alls" -strategin. Och jag känner att det borde funka. Kanske. Det blir bra.

Nu ska jag skriva en bokrecension på en bok på ungefär trehundra sidor, och jag läst något på trettio. Fast jag känner att det kommer fungera snuskigt bra. Dock var det ju inte snuskigt bra att Klaes tydligen läst den lika grundligt själv, som en tonårspojke som nyss fått pubishår som hittat en porrtidning och sitter och kollar in den noggrant. Fast jag har ändå faktiskt ett liv att återgå till så.

Åh, känn min godhet. Jag är en fin, bra människa för samhället.

Jag är en dålig jävel alltså. Ja, det är jag. Sanningsdan

Jag lyckades bli sjuk i onsdags. Men det förnekade jag och drog till skolan i alla fall. Det funkade rätt bra ändå faktiskt. Men igår vaknade jag med trettionio graders feber, och jag bara kände hur mycket min envishet om att vara en stark individ fysiskt och gå till skolan i alla fall värkte i mej mer än febern. Men min hemliga lover tog på mej små läderkläder och kedjade fast mej i sängen, och hämtade piskan så att jag verkligen skulle få känna att jag ännu var vid liv. Även om jag fick en spännande sexupplevelse kände jag lite ångest över att jag missade dagen i skolan. För folk åkte ju pulka och skidor uppe på Omberg. Dödens backar. Och jag vet att jag sa till Klaes i tisdags, att vi kommer inte hem utan att någon har någon form av benbrott. Och han satte armarna i kors och fick en av hans blickar och fnös lite konstigt. Men, vad var det jag sa? En kille bröt foten så han fick operera den, en tjej bröt nyckelbenet, och en annan stukade handleden. Somliga fick rejäla blåmärken och skrubbsår. Jag hade jävligt gärna velat vara där och se allting, men mest av allt bara spotta upp mina visa ord. IN YOUR FUCKING FACE!

Själv låg jag i sängen hela dagen igår, och hela dagen idag. Jag hade ingen feber imorse, men det hjälps inte riktigt. Jag kände mej rätt pigg, så jag följde med pappa till ica.
Ica i bynn är som en fängelsecell. Trång och jävligt. Folk är det överallt också, och man kan inte ställa sig någonstans utan att man känner någon djävulsk blick på en, utav något nyskild jävel som vill att man ska flytta på sig. Jag och annat folk har även kommit fram till att luften är otroligt dålig därinne också. Men i alla fall, pappa och jag närmade oss kassan. Jag tog tag i hans arm, för jag kände mej lite yr, och jag var ganska säker på att jag skulle spy ner allting på tamponghyllan. Fast nej, jag fixade det utan några spyor. Istället när vi ställer oss i kön till kassan känner jag hur jag blir alldeles tung, och det svartnar mer och mer framför ögonen. Jag sa till pappa att, nä nu fan svimmar jag nog. Nämen Mandis inte här, sa han! Jo där. Föll som en fura. Sen vaknar jag av att pappa försöker väcka mej, inte så pigg. Sen hör jag hur någon frågar om hon skulle ringa ambulansen. Nej för helvete tänkte jag, och reste mej snabb upp igen.
Och nu är det såhär med bynnbor, att vem det än är, vad det än är, och hur det än är glor dom som om dom var på synundersökning, och försöker komma på vilka bokstäver det egentligen är på den där syntavlan. Gubbar och tanter, you name it. För det är nog dom vi har flest av här i Ödeshög. Och jag kände hur genant det var. Sen hjälpte pappa mej till en bänk där jag kunde sitta och ta det lite lugnt, medans han betalade.
Jag satt där, och kände mej lite pinsam. Det blev inte bättre utav att varenda människa som går ut illgor på mej på vägen. Sen kom det en gubbe som stannade. Och först trodde jag att det var Hedvwigs pappa av någon anledning. Jag såg inte riktigt ordentligt. När jag ansträngde mej såg jag att det inte alls var han, och det var inte ens likt. Han frågade hur jag mådde, om jag ville ha vatten och en massa skit. Jag drog till med ett åt helvete ansträngt leende och sa att det var lungt.

Jorå, alltid händer det något i mitt liv.

My en dag i vinter.

"It's better to be hated for what you are, than to be loved for what you're not" - Kurt Cobain

Fina flickor får inte ha för mörkt hår. Fina flickor ska ha ljust, helst blont självlockigt hår. Fina flickor bär inte jeans med hål i, endast kjol som går ner minst till knäna. Fina flickor har brun hy och bär rosa tröjor, fina flickor säger inte vad dom egentligen tycker, dom ska sitta och hålla med om allting som folk, speciellt dom med kuk säger.



Fan vad synd att jag blev som jag blev då.

Fick ett sms imorse. Runt tio i åtta. Jag låg kvar i sängen och bara kände hur glad jag var att det var fredag, och hur mycket jag inte ville lämna min erotiska säng. I alla fall, jag hade inte numret i min kontaktlista. Och jag såg väl lika bra som en gammal kärring på åttiotre bast som varit en gammal nazist punkare i sina yngre dar.

"Får jag läsa ett stycke från din blogg för klassen en sur dag i september?"

/Klaes

Jag känner mej så "jag bryr mej inte längre", så jag sa ja. Varför gömma mitt sanna jag liksom? Egentligen är jag ju ashärlig. Jag säger ja och tack och försvar till det mesta gällande min blogg nu för tiden. Fast en grej som jag reagerade över var hur mycket jag svor i det inlägget. Jag vet själv att jag svär som fan, men det var lite mer som en slags uppenbarelse när någon stod och läste vad jag skrivit. Fast det är inte det värsta. Tänk att han suttit och råläst igenom mitt arkiv. Jag verkar ju lite påverkad i vissa inlägg faktiskt.
Här är inlägget karma police, arrest this man.

Fick ett sms även igår runt tio på kvällen av ett okänt nummer. Det stod att jag skulle ut och kolla min brevlåda, NU! Oh yeah, tänkte jag. Nu är det säkert så att jag vunnit en stor summa pengar, eller någonting. Och så kommer en kändis, typ förhoppningsvis Dregen hoppa fram ur en buske och dela glädje med mej! Fast, nä. Det var något som kändes mycket bättre än så, för lilla mej.



Annars så vill jag bara få ur mej ett litet halvdant, men helhjärtat tack. För att ni okända underbara små individer skriver så fina, konkreta saker till mej!

Blogg.se är inte riktigt som det borde. Skrev ett inlägg förut. Det kommer inte ett ljud ifrån din mun, och det kände tydligen för att få sin plats lite längre ner. Så ni vet.

Firade en straffmyndig, byxmyndig B som inte längre behöver hjälm hädanefter igår. Såhär blev den första tårtan tjugohundraelva.

Jag är en idiot. En jävligt tragisk, blödig godhjärtad och ärlig idiot! Det är ett allvarligt fel på mej. Jag kan inte ljuga. Jag kan verkligen inte ljuga! Och nu tänker ni att det är väl hur bra som helst! Att leva ett långt och lyckligt sanningsenligt liv. Fast det är inte det. Jo, för att jag gjorde ett matteprov idag. Algebra. Lika svårt som en skåning har för att få ur sig ett rent och snyggt "r". I alla fall, Christina var lite vänlig och lät mej rätta till slarvfel. Och så satt vi där, hon och jag. Jag hade skrivit någonting, som hon inte förstod hur jag menade. Hon förklarade det rätta svaret, och frågade om det var så jag menade. Ja, om jag hade haft en lika svart själ som hår hade jag kunnat få ytterligare en poäng närmre godkänt. Men näe då. Jag fixar inte att ljuga! Det bara går inte! Inte ens för henne, som jag inte har någonting gott att säga om, förutom att jag fick chansen att rätta till lite skit. Jag bara kunde inte. "Näe, men det är fel då", sa jag. Det gick inte. Jag kan inte ljuga. Inte om någonting. Jag kan inte ens ljuga om att jag inte åt pannkakor igår, för det gjorde jag visst. Jag må vara en unge sänd från helvetet, men jag kan fan inte ljuga.

- Jag har en massa fina bilder att lägga upp här.

PEACE

Ska bara börja med att säga att jag skiter i gramatiska fel, och andra fel. För mycket text för att lägga ner onödig enerigi på, när somliga ändå är intelligenta nog att förstå.

Den här lilla verksamheten i cyberspace eller vafan man kallar det, som jag driver kan påverka mitt liv rätt mycket har jag funderat över de senaste onyktra timmarna i mitt liv. Folk som kanske inte borde läsa alla svartmålningar jag skriver här, kanske gör det. Typ mina lärare som jag hatar så pass mycket att jag hoppas att dom brinner sakta i helvetet. Okej, inte alla. Inte ens nära på alla kanske. Kanske... Snackade med min bildlärare, Valle igår. Jag vet ju att han tittar in i ibland, det gör mej inte ett skit. Han är en sån där person som lägger sin energi på saker han borde göra det på. Dessutom har jag inte skrivit ett ont ord om honom här. Yet. Han sa att rektorn hade läst min blogg också. Åh fan. Åh fan. Åh fan. Åh fan. Åh fan. ÅH FAN. ÅH FAN! Jag visste inte ens att han visste att jag fanns, för han är aldrig på skolan. Dock så är han bra på att berätta vad skolan behöver och inte behöver. Märkligt tycker jag. När han inte ens är där och kan bevittna allting. Och så kom Hans fram till mej i matsalen idag. Hans är en trevlig gingergubbe som jag inte har i något ämne. Han kan man småprata med om man har lust. Förmodligen om allt. Typ när han blev av med sin oskuld och sådär. Han hade tydligen läst något sånt där "svartmålar"-inlägg jag skrivit någon gång. Jag skriver inte så ofta nu för tiden. Folk klagar på det. Men jag känner mej så jäkla oinspirerad nu för tiden. Jag har ingen humor, händer inte så mycket det är värt att skriva om. Men i alla fall, Hans tyckte att det var bra att jag skrev om det, istället för att ta ut min agrition på en stackars kissmiss. Typ spruta in lite senap i arslet på den. Det hade ju varit för hemskt. På riktigt. Sorgligt. En annan lärare som har tittat i är Klaes. Han som är min klassföreståndare, han som ofta få höra mej klaga över anda lärare, min hunger, min trötthet, min "vill-inte-läsa"-het, och alla mina någonting-heter. Men av alla dom som har kollat in bloggen, har jag aldrig skrivit någoting ont om. Möjligtvis rektorn. Och nu börjar jag fundera över hur konsekvensarna skulle bli om det skulle bli så någon gång. Tänk er liksom. Tänk er att jag skriver om tex Klaes, att han är en sadist som är gubbsjuk som fan och tittar och kladdar gärna på små oskyldiga flickor i skolan. Låt oss säga att det var sant. Att han var sådan. Och jag skulle bli inkallad för att "någon" tycker att det var hårt skrivet. Och så får jag en jävla massa skit för det. För en sak som ändå stämmer äckligt bra. Jag hade nog inte gett mej i alla fall. Det är lite intressant detta. Tänk hur mycket osämja jag skulle kunna skapa i skolan! Men också förbättring. Fast nä. Det är ingen som gör något. Den där jävla skolledningen sitter bara på sina feta arlsen dricker cola zero för dom inbillar sig att det är bättre, och porrsurfar. Det är jävligt mycket snack därifrån, men skitlite handling. Och lärarna går ju bara där nere och drar för att dom måste. They do it for the money. Pengar gott folk. Pengar styr världen.
Det blir roligt när jag slutar nian, och ska byta skola. För varje gång jag bytt skola (har visserligen bara hänt en gång), så har jag skrivit om lärare jag ogillat starkt, och vad jag tycker om dom, och vad för framtid jag önskar dom. Det finns ett sånt inlägg ifrån när jag slutade sexan. Det var två år sen. Då har ni er något som väntar er...

Nämen om ni kanske vill höra något om någon lärare när jag ändå är igång då? Jo sörrni. Senast i måndags var jag i bråk. Ja, givetvis på engelskan. Ice, som läraren heter (en kvinnlig sådan, som jag tror har problem med klimakteriet), och jag fick lite problem med varandra. Ända sedan i sjuan har hon och jag vetat att vi helst inte borde snacka med varandra ens. Visst, så jävla snäll har jag väl inte varit mot henne heller. Nu när jag tänker efter har jag sagt "fuck you" till henne. Fast det kändes förjävla gött. Blev av med lite ilska där liksom. Hon bad ju mej faktiskt snacka på engelska så... Men i alla fall, i onsdags. I onsdags fick jag utbrotteT. Jag är en sån där människa som inte bara kan sitta och glo när någon bara spottar skit i mitt ansikte, jag spottar tillbaka direkt. Hon gav mej skit för att jag inte styrde min grupp ordentligt och tar ansvar. För det första är jag inte utsedd till någon jävla ledare i stil med Hitler, och för det andra finns det fyra andra idioter som också kan ta ansvar! Och den dagen hade redan börjat skit, så jag var inte på mitt DiLeva humör som jag brukade. Liksom plogbil verkar det inte finnas något som heter i den här jävla skithålan, och att gå trött och frusen i den där jävla snön och få blåsten i ansiktet är inte så rogivande. Så jag fick nog. Jag skrek inte, men jag höjde rösten ganska rejält och började min utskällning. Det blev tyst i klassrummet, alla kring mitt bord tittade ner på bänken och låtsades som om dom absolut inte höll med mej, fastän dom kommer krypandes sen och säger att har så jävla rätt, och är så bra som vågar säga något. Ja, jag blev arg. Och det märktes rätt väl. Och Ice kände väl sig någorlunda dålig, och insåg att jag hade så rätt, att hon försökte skälla tillbaka med att jag skulle snacka engelska när jag skällde ut henne. Det sket jag blankt i och fortsatte.
Nu orkar jag inte mera, och har gått till Klaes och bett om att få byta engelskagrupp. Ha med en annan lärare. Vi får väl se hur det blir med det. Men jag ska fan få igenom det! Jag tänker inte sitta och bli övervakad av någon jävla kvinnlig Hitler längre. Och jag har ingen lust att sitta och snacka med Klaes och Ice tillsammans. Hon kommer bara säga att hon ska ändra på sig. Bullshit. Jag om någon vet att folk inte ändrar på sig, så hon kan ju bara dra någonstans.

There you got it, Lysingskolans personal. Ett halvsaftigt inlägg som innehåller lärare och hat. Undrar vilka konsekvenser detta ger.

PEACE

Titta på den. Jag vill så jävla gärna ha den här jäveln alltså.