Det här är Hedwig. Hedvwig är en genomgod, och genomglad människa, som har stora problem med att sitta still, och som lockas av alla farligheter som är inom hennes räckhåll. Hennes stora passion hittills i livet är friidrott. Allra mest löpning. Att springa för henne är inte bara roligt, det är något som hjälper henne i livet. Blir hon helt jävla pist off, ger hon sig ut och springer för att bli av med all ilska inom henne. Och, hon är riktigt begåvad.
Men för ca ett och ett halvt år sen (döda mej inte om jag har fel), så fick hennes löpning en helt ny vändning. Hon sprang, och råkade vricka till foten. Hon fick ta sig framåt på kryckor ett tag. Det var nog ingen som trodde att det skulle vara mer med det, hon skulle snart få börja träna som vanligt igen. Men nej. Nu minns jag inte exakt hur skadan var, men jag kanske törs gissa på att det var ett viktigt ben som gick av i foten. Hon fick inte springa längre. Hon fick inte ens springa två meter.
Bara på några sekunder försvann en sån viktig del av hennes liv, bort från henne. Och jag beundrar henne verkligen hur hon har klarat av det här. Att springa för henne, betyder lika mycket som musiken gör för mej. Och att för mej inte få hålla på med musik, på ett och ett halvt år känns helt.. Jag har inga ord för det! Jag beundrar henne verkligen, mer än jag någonsin kan förklara.
Men nu fick hon sin operation som hon väntat så länge på. I tisdags opererade hon sig. Och idag ska hon få åka hem. Sen börjar en tid att återhämta foten. Även om det kommer kännas segt som fan vissa dagar, kommer den dagen då hon får börja springa igen. Och den dagen lever hon helhjärtat för.

Jag beundrar dej verkligen Hedvwig, du är så stark och har en sådan kämparglöd som man behöver för att komma någon vart i livet. Och dagen D, kommer fortare än du anar.