Och allting var förlåtet.
Funderar på hur många som kommer supa sig alltför redlösa ikväll bland Svergies ungdomar, hur många som kommer köra ihjäl sig med olika fordon, hur många föräldrar som kommer sitta och fundera över om deras dotter/son verkligen bara dricker cola eller fanta ikväll. Hur många ambulanser som kommer skickas ut i vårat avlånga land, hur många eldar som kommer gå åt helvete.
Jag kommer i alla fall känna mej ytterst trygg ikväll med dessa brudar.
Melinda, Amanda, Elinor, Hedvwig och My.
Jag kommer i alla fall känna mej ytterst trygg ikväll med dessa brudar.
Melinda, Amanda, Elinor, Hedvwig och My.
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå.
Jag skrev min äckligt fina krönika om sexism. Jag sa till Klaes, att fan, jag kan faktiskt göra det här riktigt bra! Ja, sa han. Om du inte använder åttio procent till svordomar osv. Och svordomarna och allt det där lustiga är ju ändå en stor del av mej. Borde jag känna mej skamlig? Men i alla fall, jag skrev den med ett mycket fint ordval vad gäller det svenska språket! Och idag frågade jag honom om den var bra. Jo, sa han då. Men jag ångrar mej lite, sa han också. Va?!?!?!!? Tänkte jag. Så satte han sig ner i korridoren och sa att det var mycket bra skrivet. Men att han saknade lite av den där jävlaranammat jag får i en text när jag skriver som jag vill. Så jag ska skriva en till version, en hård en. Åhåhåhåhå så gött det ska bli!
Idag ljög jag. För min lärare i teknik. Melinda och jag skulle med bussen till Mjölby klockan tre, för viktiga ärenden, dock slutade vi tre. Så vi sa att vi skulle åka och ta livmoderhalscancersprutan ni vet. "Jaa, för du vill väl inte att jag ska få cancer i min livmoder eller!?!!?!??!?!", sa jag. Han kände nog att det var lite mer än vad han fixade. Hans blick flackade lite, men han nickade och sa ja.
Och så när vi kom till Mjölby gick vi till gallerian. Och då av en slump mötte jag en mans blick, (han var väl typ tjugosex till trettiotre år), för jag tittade ner från rulltrappan Melinda och jag stod i. Och då är man ju trevlig och ler lite snällt. Ja, speciellt jag eftersom att min hårdhet ser mindre hård ut då liksom. Han log tillbaka. Sen tittade han igen. Och då tittade ju jag också. Och det var värsta jävla flörtblicken med världens jävligaste leende! Och jag dog så mycket, för jag tyckte det var lite blä.
Jag har varit hemma ikväll. Så skönt. Skönt. Skönt. Jag hatar oftast ensamhet, men nu är det gött. Att sitta i min ensamhet i sängen med datorn i knäet, lyssna på musik och dricka cola, i ljuset av mina fina rödlysande IKEA lampor. Ujujujuj så gott livet kan vara ibland. Och duktig är jag. För lite då och då håller jag på med svenskauppgifter, trots att jag är så ledig jag kan bli. Fast jag måste bli färdig. Och eftersom det ändå är så lite kvar av skolan, tänker jag göra lite bra ifrån mej nu.
Jag ska försöka se till att det inte blir för sent ikväll. För imorgon är det Valborg, och det ska firas hos allas våran rödhåriga Amanda. Och om vi gör det ännu bättre än förra året, lär det bli svinit roligt! Och det lär bli sent. And we'll be tired.
Men jag har funderat lite över en sak. Varför fira Valborg egentligen? Så jävla töntigt. Jag antar att vi svenskar, nästan i särklass, nästan festar sönder till alla dagar som har något slags epitet.
Fyllosar är vi allihopa, men jag inte jag. För jag festar inte sönder.
Idag ljög jag. För min lärare i teknik. Melinda och jag skulle med bussen till Mjölby klockan tre, för viktiga ärenden, dock slutade vi tre. Så vi sa att vi skulle åka och ta livmoderhalscancersprutan ni vet. "Jaa, för du vill väl inte att jag ska få cancer i min livmoder eller!?!!?!??!?!", sa jag. Han kände nog att det var lite mer än vad han fixade. Hans blick flackade lite, men han nickade och sa ja.
Och så när vi kom till Mjölby gick vi till gallerian. Och då av en slump mötte jag en mans blick, (han var väl typ tjugosex till trettiotre år), för jag tittade ner från rulltrappan Melinda och jag stod i. Och då är man ju trevlig och ler lite snällt. Ja, speciellt jag eftersom att min hårdhet ser mindre hård ut då liksom. Han log tillbaka. Sen tittade han igen. Och då tittade ju jag också. Och det var värsta jävla flörtblicken med världens jävligaste leende! Och jag dog så mycket, för jag tyckte det var lite blä.
Jag har varit hemma ikväll. Så skönt. Skönt. Skönt. Jag hatar oftast ensamhet, men nu är det gött. Att sitta i min ensamhet i sängen med datorn i knäet, lyssna på musik och dricka cola, i ljuset av mina fina rödlysande IKEA lampor. Ujujujuj så gott livet kan vara ibland. Och duktig är jag. För lite då och då håller jag på med svenskauppgifter, trots att jag är så ledig jag kan bli. Fast jag måste bli färdig. Och eftersom det ändå är så lite kvar av skolan, tänker jag göra lite bra ifrån mej nu.
Jag ska försöka se till att det inte blir för sent ikväll. För imorgon är det Valborg, och det ska firas hos allas våran rödhåriga Amanda. Och om vi gör det ännu bättre än förra året, lär det bli svinit roligt! Och det lär bli sent. And we'll be tired.
Men jag har funderat lite över en sak. Varför fira Valborg egentligen? Så jävla töntigt. Jag antar att vi svenskar, nästan i särklass, nästan festar sönder till alla dagar som har något slags epitet.
Fyllosar är vi allihopa, men jag inte jag. För jag festar inte sönder.
För du har en gång varit min.
Jag ska berätta en underbar sak för er snart någon gång. Det ÄGER!
Snälla ge mej två sekunder innan du ger upp.
Det finns en kille i skolan. Håhåhåhå, med dom orden trodde ni att jag blivit lite vårkåt va? Ja, fast nä.
I alla fall. Han har något fel. Jag vet inte riktigt vad det är för fel, men han är otroligt barnslig kan man säga. Men jag tycker nästan han är lite go faktiskt! Och han är lång och rätt mycket rund och trind. Det händer att han och jag snackar lite ibland. Och det händer ofta att han dyker upp bakom skåpsdörren och säger hej om morgonen när jag antingen kommer i tid, eller när jag inte gör det. Och idag kom han fram flera flera gånger och sa med sin mörka och djupa röst: "Amanda, jag är rädd för dej!!". "Ser jag verkligen så hård ut?", har jag frågat varje gång. Men då svarar han inte, utan går iväg.
Så jag funderade lite över det. Fan, ser jag farlig ut? Det går ju inte. Kommer ju inte få några vänner i gymnasiet sen alls. Nävars. Men jag frågade min trogne och ärliga vän Amanda, hur hon såg på saken. Om jag såg så hård och vrång ut verkligen. Och idag tyckte hon att jag såg fundersam ut. Men att jag ibland ser mörksinnad ut. Det nöjer jag mej med!
Såg förresten Johan Palm idag. Det var länge sen. Håret har växt så in i helvete. Och så är han smal som fasen.
Älskling vänta, får jag bara sitta bredvid dej?
I alla fall. Han har något fel. Jag vet inte riktigt vad det är för fel, men han är otroligt barnslig kan man säga. Men jag tycker nästan han är lite go faktiskt! Och han är lång och rätt mycket rund och trind. Det händer att han och jag snackar lite ibland. Och det händer ofta att han dyker upp bakom skåpsdörren och säger hej om morgonen när jag antingen kommer i tid, eller när jag inte gör det. Och idag kom han fram flera flera gånger och sa med sin mörka och djupa röst: "Amanda, jag är rädd för dej!!". "Ser jag verkligen så hård ut?", har jag frågat varje gång. Men då svarar han inte, utan går iväg.
Så jag funderade lite över det. Fan, ser jag farlig ut? Det går ju inte. Kommer ju inte få några vänner i gymnasiet sen alls. Nävars. Men jag frågade min trogne och ärliga vän Amanda, hur hon såg på saken. Om jag såg så hård och vrång ut verkligen. Och idag tyckte hon att jag såg fundersam ut. Men att jag ibland ser mörksinnad ut. Det nöjer jag mej med!
Såg förresten Johan Palm idag. Det var länge sen. Håret har växt så in i helvete. Och så är han smal som fasen.
Älskling vänta, får jag bara sitta bredvid dej?
Be aldrig om ursäkt igen, äntligen.
Åkte till kära Sofie idag. Vi fikade och piercade mitt öra. Ont jävlar, ont som ett svin tyckte jag nog kanske. Men snyggt jävlar, snyggt som ett svin tycker jag att det är.
Och just det. Min krönika är storslagen. Asbra.
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad.
Verkar som att även jag blivit smittad av blogg-hiv. Skulle ha funnits en bild till men nae.
Way out in the water.
Jag skrev om sexism. Jämdställdighet. Skitbra blev det. Jag måste tamejfan få MVG. Det räknas som tjänstefel annars.
Två bajskorvar satt och lekte i en sandlåda. Då gick en diarré förbi. "Får jag vara med?", frågade dirarrén. "Nej, den här leken är bara för hårda pojkar!", sa den ena bajskorven.
Två bajskorvar satt och lekte i en sandlåda. Då gick en diarré förbi. "Får jag vara med?", frågade dirarrén. "Nej, den här leken är bara för hårda pojkar!", sa den ena bajskorven.
Du har keps och knarkar.
Panik och varmt var det i klassrummet idag. Panik för mej överhuvudtaget. Aaahh. Jag måste jobba arslet av mej i skolan nu. Jag fick 1/9 på något läxförhör om fackföreningar och sån skit. SO är fan inte min starka sida. Jag får oftast IG på dom proven/läxförhören. Fick det på ett judeprov också. Och på matten var jag EN jävla poäng över godkänt.
Och så måste jag skriva en krönika också. Jag vet att jag kan fixa det så asbra, om jag bara skaffar mej något att skriva om. Som jag är intresserad av, och kan något om. Men VAD?! Och om jag bara skippar de åttio procenten svordomar så kanske jag får till ett MVG t om! Ae fyfan. Och så måste jag läsa en bok och skriva en recension på också. Läsa. Fast, det kan jag klara mej ur rätt lindrigt. Jag kanske inte är så smart, men jag är klok.
Och inatt kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på mat. Ris och jordnötssås. Åh.
FAN FÖR LIVET NÄR SKOLAN BÖRJAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och så måste jag skriva en krönika också. Jag vet att jag kan fixa det så asbra, om jag bara skaffar mej något att skriva om. Som jag är intresserad av, och kan något om. Men VAD?! Och om jag bara skippar de åttio procenten svordomar så kanske jag får till ett MVG t om! Ae fyfan. Och så måste jag läsa en bok och skriva en recension på också. Läsa. Fast, det kan jag klara mej ur rätt lindrigt. Jag kanske inte är så smart, men jag är klok.
Och inatt kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på mat. Ris och jordnötssås. Åh.
FAN FÖR LIVET NÄR SKOLAN BÖRJAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hon kunde aldrig förlåta.
Idag uppstod Jesus. Sägs det.
Och idag har jag petat näsan. Bara. Jag har inte haft ens lite ångest inför att det är skola imorgon. Inte ett skit. Det oroar mej för mej själv. Jag brukar vara skitdepressiv annars, men vad fan har det tagit åt mej? Mörka jag har blivit lite glad kanske. Och kanske är det lite bra att jag får lite rutin på mitt liv också. Jag är uppe för länge. Halv fyra igår. Sover för länge då också. Äter skitbra frukostar. Helst läsk och choklad eller så. Det är konstigt att jag inte är fet som fan, för jag äter bara skit oftast, och rör i stort sätt aldrig på mej. Dä ä gött!
Men sen har jag faktiskt varit lite glad över att jag fyller år idag om två veckor.
Livet är sannerligen en fest, oh yeah!
När det inte längre finns något kvar här.
Jag har en liten skyldighet att göra, eller berätta, för er som läser min skit som inte känner mej.
Hur lång tid kan det ha gått nu? Runt en månad kanske? Något sånt. Då hände det en grej med just det här, min blogg. Och jag skrev bland annat ett långt inlägg om tryckfrihet osv. Människors rättigheter, mina rättigheter som människa. (Faktiskt). Det blev för övrigt rätt hyllat, hehe. Skitsamma.
Jag skrev att jag skulle till rektorn hit och dit. Och en massa annat oförståeligt skit. Hur mycket jag än ville berätta det just då, kunde jag inte. För det var fan nästan som att SÄPO hade koll på bloggen dygnet runt. Men nu när det gått ett litet tag, och det mesta lugnat sig (så vitt jag vet), så känner jag att det är lite läge att berätta.
Jo kära kommunister. Host, och ni andra..... Ibland kan jag vara en bitterfitta, som ni vet. Man älskar inte allt, och inte alla.
Jag och min lärare i musik hade en rätt fet jävla konflikt eller vad man vill kalla det. Begrundat på att läraren hittade min blogg. Hur vet jag inte. Men hur som helst lyckades den hitta dom inläggen då jag varit sur som ett svin på den. (Ursäkta mej att jag uttrycker personen som "den", men jag törs ingenting annat). Och det blev en rätt rejäl tvist faktiskt. Det var snack med rektor lite då och då. Snack den och jag själv emellan. Och under hela tiden stod jag fast vid att det är mitt privatliv. Det är min tryckfrihet. Att jag stod för det. Och fortfarande gör. Jag står för precis allting jag vräker ur mej här. Och jag skulle aldrig be om ursäkt, eller förlåta för en åsikt jag grundat. Jag skötte det fan jävligt moget. Även fast det fanns en sån lust i mej att bara komma med världens skit och säga. Jag kunde ha yttrat mej grovt politiskt tex.
Men nu har det varit rätt lugnt. Än så länge i alla fall.
Det är för många lärare överhuvudtaget som varit inne här. Kanske fortfarande är. Visst, det är ett allmänt nätverk. Men det är också MITT.
Jag skriver bara om livet. Jag kan inte rå för hur det ser ut.
Hur lång tid kan det ha gått nu? Runt en månad kanske? Något sånt. Då hände det en grej med just det här, min blogg. Och jag skrev bland annat ett långt inlägg om tryckfrihet osv. Människors rättigheter, mina rättigheter som människa. (Faktiskt). Det blev för övrigt rätt hyllat, hehe. Skitsamma.
Jag skrev att jag skulle till rektorn hit och dit. Och en massa annat oförståeligt skit. Hur mycket jag än ville berätta det just då, kunde jag inte. För det var fan nästan som att SÄPO hade koll på bloggen dygnet runt. Men nu när det gått ett litet tag, och det mesta lugnat sig (så vitt jag vet), så känner jag att det är lite läge att berätta.
Jo kära kommunister. Host, och ni andra..... Ibland kan jag vara en bitterfitta, som ni vet. Man älskar inte allt, och inte alla.
Jag och min lärare i musik hade en rätt fet jävla konflikt eller vad man vill kalla det. Begrundat på att läraren hittade min blogg. Hur vet jag inte. Men hur som helst lyckades den hitta dom inläggen då jag varit sur som ett svin på den. (Ursäkta mej att jag uttrycker personen som "den", men jag törs ingenting annat). Och det blev en rätt rejäl tvist faktiskt. Det var snack med rektor lite då och då. Snack den och jag själv emellan. Och under hela tiden stod jag fast vid att det är mitt privatliv. Det är min tryckfrihet. Att jag stod för det. Och fortfarande gör. Jag står för precis allting jag vräker ur mej här. Och jag skulle aldrig be om ursäkt, eller förlåta för en åsikt jag grundat. Jag skötte det fan jävligt moget. Även fast det fanns en sån lust i mej att bara komma med världens skit och säga. Jag kunde ha yttrat mej grovt politiskt tex.
Men nu har det varit rätt lugnt. Än så länge i alla fall.
Det är för många lärare överhuvudtaget som varit inne här. Kanske fortfarande är. Visst, det är ett allmänt nätverk. Men det är också MITT.
Jag skriver bara om livet. Jag kan inte rå för hur det ser ut.
Tullen till friheten.
vi gör alla samma fel, om och om igen
låter oss sjunka till botten, går i vår egen fälla
river i såren, varför lär vi oss aldrig?
om och om igen, om och om igen
en blick som brände igenom hela min kropp
när du vände mej ryggen och flydde härifrån
du bad mej att följa dej
om och om igen, om och om igen
vi måste ta oss genom sanningen för att komma hem
du tog min hand för att visa mej vägen
genom tullen till friheten
för att våga igen
om och om igen, om och om igen ställer jag mej frågan
om och om igen rusar blodet genom tullen till friheten
för att våga igen
låter oss sjunka till botten, går i vår egen fälla
river i såren, varför lär vi oss aldrig?
om och om igen, om och om igen
en blick som brände igenom hela min kropp
när du vände mej ryggen och flydde härifrån
du bad mej att följa dej
om och om igen, om och om igen
vi måste ta oss genom sanningen för att komma hem
du tog min hand för att visa mej vägen
genom tullen till friheten
för att våga igen
om och om igen, om och om igen ställer jag mej frågan
om och om igen rusar blodet genom tullen till friheten
för att våga igen
Förtydligande.
Julmust + påskmust = samma kolsyrat piss. Som en annan mycket mycket mycket sämre version av coca cola. Vad är då skillnaden på julmust och påskmust? Jo gott folk, etiketten.
Pepsi = Som en annan mycket mycket sämre version av cola.
Coca cola zero = Som att vilja bli skitfull, men då istället kör på alkoholfri cider.
Coca cola är den stora roten ur det hela. Och inga av dessa andra skitprodukter slår det.
Låt er inte heller luras av seven up, där den riktiga produkten är sprite.
Pepsi = Som en annan mycket mycket sämre version av cola.
Coca cola zero = Som att vilja bli skitfull, men då istället kör på alkoholfri cider.
Coca cola är den stora roten ur det hela. Och inga av dessa andra skitprodukter slår det.
Låt er inte heller luras av seven up, där den riktiga produkten är sprite.
"Dom som inte lever upp till livets höga krav"
Jag blir lite arg på människor som hävdar att "sommaren är här!!". Den är inte alls här än. Det är bara (hittills), ett jävligt bra vårväder. Imorgon kan det lika gärna vara svinkallt igen. Jag är inte en bitterfitta.
Nej jag har varit en glad individ den senaste tiden. Gjort mycket trevligheter, men ändå lyckats hålla mej inom lagens ord. Fan vad jag ljuger. Jag försökte i alla fall verka bra. Få det att se ut som att jag skulle vara något slags exempel på en vettig förebild för dagens ungdom. Och jag funderade lite över det idag. Jag är inte ens duglig till att vara en bra förebild. Jag är riktigt värdelös på den biten.
Jag har varit borta ifrån skolan i ungefär en månad. Det har varit så jävla jävla skönt. Jag kan nog inte beskriva med fina ord, hur underbar känslan har varit att komma hem på eftermiddagarna och inte ha några läxor, speciellt glosor, att göra. Jag skulle nog likna det vid den känslan man får, när man stoppar in en alldeles nygrillad och mör flintastek i munnen en sommarkväll.
Jag blev arg en stund förut. Mitt påskägg. Mitt påskägg innehöll mycket gött, men dock några saker som gjorde mej sur. Kola. Mamma har stoppat i kola där. Jag kan inte äta det för min tandställning. "Jaaaaaa just det ja!", sa hon. Morr. Morr med en irriterad ton.
Dagen då jag får ta ut min tandställning, är en dag i ära. Jag kommer vara lyckligare än någon annan. Lyckligare än en blond tjej på sin första bröllopsdag. (Hon lär gifta sig minst tre gånger ytterligare). Så jättelycklig kommer jag vara. Jag ska äta så mycket skit jag varit tvungen att undvika under den traumatiska tiden. OCH, jag ska pierca mej. Jag ska skaffa en smile. Och jag kommer ha så fint leende, med ett fint smycke där uppe.
Jag kommer vara jävligt asglad.
Nej jag har varit en glad individ den senaste tiden. Gjort mycket trevligheter, men ändå lyckats hålla mej inom lagens ord. Fan vad jag ljuger. Jag försökte i alla fall verka bra. Få det att se ut som att jag skulle vara något slags exempel på en vettig förebild för dagens ungdom. Och jag funderade lite över det idag. Jag är inte ens duglig till att vara en bra förebild. Jag är riktigt värdelös på den biten.
Jag har varit borta ifrån skolan i ungefär en månad. Det har varit så jävla jävla skönt. Jag kan nog inte beskriva med fina ord, hur underbar känslan har varit att komma hem på eftermiddagarna och inte ha några läxor, speciellt glosor, att göra. Jag skulle nog likna det vid den känslan man får, när man stoppar in en alldeles nygrillad och mör flintastek i munnen en sommarkväll.
Jag blev arg en stund förut. Mitt påskägg. Mitt påskägg innehöll mycket gött, men dock några saker som gjorde mej sur. Kola. Mamma har stoppat i kola där. Jag kan inte äta det för min tandställning. "Jaaaaaa just det ja!", sa hon. Morr. Morr med en irriterad ton.
Dagen då jag får ta ut min tandställning, är en dag i ära. Jag kommer vara lyckligare än någon annan. Lyckligare än en blond tjej på sin första bröllopsdag. (Hon lär gifta sig minst tre gånger ytterligare). Så jättelycklig kommer jag vara. Jag ska äta så mycket skit jag varit tvungen att undvika under den traumatiska tiden. OCH, jag ska pierca mej. Jag ska skaffa en smile. Och jag kommer ha så fint leende, med ett fint smycke där uppe.
Jag kommer vara jävligt asglad.
Jag ser på din ängsliga hållning.
Jag är ett jävla helgon, det är det jag säger.
Det här är bara sånt här "nattefunderande".
Annars heter jag Amanda, fyller snart femton år faktiskt. Den nionde maj. Jag har svart hår. Fast det ska ändras i sommar. Och nu är det fanimej jävlarimej bestämt också. Mer säger jag inte. Jag har ett litet födelsemärke vid överläppen, som i de flesta fall är rätt charmigt, men i andra fall kan misstas vara smuts från mat eller så. Jag har väldigt silikoniga läppar enligt många. Speciellt underläppen. Och eftersom att jag har tandställning på överkäken har det blivit ännu mer sådär, ni vet. Lär bli ännu mer där nere, när rälsen kommer dit också såsmåning om. Och mina tänder har flyttat väldigt mycket på sig faktiskt.
Jag gnäller väldigt ofta om att jag är bajs/kissnödig. Det är en viktig sak för mej att folk ska vara medvetna om. Jag pratar alldeles för mycket. Och mamma tycker att jag pratar fort, lågt och oartikulerat, mumlar. Jag är lite galen i huvudet ibland. Jag tycker det är skitjobbigt att handla jeans, för mitt arlse är så jävla stort så det är svårt att hitta ett bra par. Och så är det jobbigt att knyta skorna då, hit och dit. Fast jag ser det för det mesta som en bra tillgång för att få ligga. Mitt högra bröst är större än den vänstra förresten. Jag har storlek sex, och helst en halv, i converse. Som i stort sätt, eller faktiskt är det enda i skoväg jag använder. Alltid. Jag har en lång överkropp. Och nog rätt halvkorta, fast ändå okejlånga ben. Om jag hade haft långa ben, hade jag varit jättehög. Jag har lite fräknar. Fast dom syns egentligen inte. Mest på sommaren i så fall. Fast knappt det. Jag har upptäckt en ny leverfläck på min mage.
Jag spelar gitarr, och det är inte så jättelätt med mina korta tjocka fingrar. Jag kan lite bas, trummor och piano också. Jag vill kunna spela allt som finns. Coolt va?
Jag äter aldrig i mitt liv spenat. Gjorde det en gång när jag var liten, aldrig mer. Fast jag älskar munkar något så in i helvete!
Jag har ingen flickvän eller pojkvän, och ingen knullkompis heller! Jag är inte ute efter ett långdistansförhållande, eller ett distansförhållande överhuvudtaget. Fast det lär bli svårt. För det finns inga potentiella män där jag bor.
Jag vill vara lycklig. Jag vill fortsätta att vara det. Jag vill ut i världen på min egen hand i en ful bil som låter konstigt, med roligt sällskap. Jag ska inte gifta mej. Jag ska inte leta efter den jag kommer leva med i hela livet ut. Det faller sig ändå. I den personen ska jag känna en trygghet som gör att jag vill hålla mej fast vid den, och kan göra det, lova det, utan att behöva säga några jävla löften i kyrkan och köpa en ful ring också.
Många barn ska jag ha. Jag vill inte jobba på ett mycket välbetalt jobb, och inte trivas. Jag vill jobba på ett jobb jag trivs med, och få en okej lön, och vara glad. Alltid fortsätta att hålla på med musik.
Jag kommer att bli jätteledsen för saker och inte vilja vara med mer.
Jag kommer att slå någon för att jag blir så arg, och inte kan kontrollera min ilska.
Jag kommer att göra något bra också. För trots allt är jag snäll. Fan, jag yrar som en jävel nu. Dags att sova.
Men än finns det tusentals tårar kvar.
Annars heter jag Amanda, fyller snart femton år faktiskt. Den nionde maj. Jag har svart hår. Fast det ska ändras i sommar. Och nu är det fanimej jävlarimej bestämt också. Mer säger jag inte. Jag har ett litet födelsemärke vid överläppen, som i de flesta fall är rätt charmigt, men i andra fall kan misstas vara smuts från mat eller så. Jag har väldigt silikoniga läppar enligt många. Speciellt underläppen. Och eftersom att jag har tandställning på överkäken har det blivit ännu mer sådär, ni vet. Lär bli ännu mer där nere, när rälsen kommer dit också såsmåning om. Och mina tänder har flyttat väldigt mycket på sig faktiskt.
Jag gnäller väldigt ofta om att jag är bajs/kissnödig. Det är en viktig sak för mej att folk ska vara medvetna om. Jag pratar alldeles för mycket. Och mamma tycker att jag pratar fort, lågt och oartikulerat, mumlar. Jag är lite galen i huvudet ibland. Jag tycker det är skitjobbigt att handla jeans, för mitt arlse är så jävla stort så det är svårt att hitta ett bra par. Och så är det jobbigt att knyta skorna då, hit och dit. Fast jag ser det för det mesta som en bra tillgång för att få ligga. Mitt högra bröst är större än den vänstra förresten. Jag har storlek sex, och helst en halv, i converse. Som i stort sätt, eller faktiskt är det enda i skoväg jag använder. Alltid. Jag har en lång överkropp. Och nog rätt halvkorta, fast ändå okejlånga ben. Om jag hade haft långa ben, hade jag varit jättehög. Jag har lite fräknar. Fast dom syns egentligen inte. Mest på sommaren i så fall. Fast knappt det. Jag har upptäckt en ny leverfläck på min mage.
Jag spelar gitarr, och det är inte så jättelätt med mina korta tjocka fingrar. Jag kan lite bas, trummor och piano också. Jag vill kunna spela allt som finns. Coolt va?
Jag äter aldrig i mitt liv spenat. Gjorde det en gång när jag var liten, aldrig mer. Fast jag älskar munkar något så in i helvete!
Jag har ingen flickvän eller pojkvän, och ingen knullkompis heller! Jag är inte ute efter ett långdistansförhållande, eller ett distansförhållande överhuvudtaget. Fast det lär bli svårt. För det finns inga potentiella män där jag bor.
Jag vill vara lycklig. Jag vill fortsätta att vara det. Jag vill ut i världen på min egen hand i en ful bil som låter konstigt, med roligt sällskap. Jag ska inte gifta mej. Jag ska inte leta efter den jag kommer leva med i hela livet ut. Det faller sig ändå. I den personen ska jag känna en trygghet som gör att jag vill hålla mej fast vid den, och kan göra det, lova det, utan att behöva säga några jävla löften i kyrkan och köpa en ful ring också.
Många barn ska jag ha. Jag vill inte jobba på ett mycket välbetalt jobb, och inte trivas. Jag vill jobba på ett jobb jag trivs med, och få en okej lön, och vara glad. Alltid fortsätta att hålla på med musik.
Jag kommer att bli jätteledsen för saker och inte vilja vara med mer.
Jag kommer att slå någon för att jag blir så arg, och inte kan kontrollera min ilska.
Jag kommer att göra något bra också. För trots allt är jag snäll. Fan, jag yrar som en jävel nu. Dags att sova.
Men än finns det tusentals tårar kvar.
Ohjälpliga dårar var mänskor som inte visste.
Jag har liksom vant mej lite vid det här att bara skita i mitt lilla skriveri. Och det har varit rätt gött tycker jag ändå. Ja. Förresten så var mackan på bilden så jävla jävla jävla jävla jävla äcklig. Den gick inte att äta. Den lilla tuggan jag tog spottade jag ut.
Ljudet av spott bakom min rygg.
Hemma igen. Engelsmän raggar bra. Danska är ett läte, inga konkreta ord.
Bakom mina solglasögon kan jag va mej själv.
Hej världen. Och Bynn också.
Nu är jag hemma. Eller nja. Hemma hos Amanda i alla fall. Okej, jag ska fatta mej mycket kort. Jag ska sova här, imorgon åker vi till Danmark.
Och Amanda sitter och diggar till min gamla musik jag har på min gamla gamla mp3. HEHE. Mindre attraktiv ser hon ut att vara.
Staten och kapitalet sitter i samma båt.
Bilder just nu är rätt jävla irrelevant för mej.
Jag är en trött fucker. Och kissnödig. Och hungrig. Och imorgon är det sista dagen på jobbet för mej. Lite sorgligt. Jag är ju en sån där person som är lite.. Ja jag fäster mej lätt vid människor jag spenderar mycket tid med. Som jag gjort dom senaste två veckorna. Alla på Chill Out. Förutom chefen då, en riktigt crackhora det där. Nästan. Jättefina allihopa, och jag har skitroligt med dom nya praktikanterna också. Dom är sjuka i huvudet, mentalt störda med skön humor. Lätta individer att snacka och umgås med. Bra sammarbete har vi också. Emma och Elinor heter dom. Kanske kan det hända att någon av dom hittar hit en gång, som allt annat folk gör av en märklig anledning. Tja på er i så fall! Egentligen tycker jag att ni är fula och äckliga båda två.
Slutar vid fyra imorgon, och så kommer pappa och hämtar mej. Då ska jag hem, kanske bajsa eller något. Duscha. Packa om, och så ska jag till Amanda och sova hos henne. För på fredag ska vi, och en jävla massa folk ta oss en tur till Danmark. Som jag sagt va? Kommer hem på söndag... Som jag sagt va? Hallå, jag är faktiskt snart femton år. Det är nu minnet börjar tryta.
Det ska bli roligt. Dock så missar vi en spelning på en antirasistisk gala..
Funderar på att skämma ut mej som fan, bara för skojs skull. För att det inte spelar någon roll, eftersom ingen känner mej där och så. Klä av mej naken och skrika något politiskt. Åh sånt gillar jag.
Men jag längtar lite till söndag också. Jag får sova hemma i min egen säng, och vara hemma i Bynn hos folket jag saknat. Saknar att spela gitarr. Har svåra abstinensbesvär för tillfället. Skakar nästan.
Och så är det ju lov i en vecka, och så måndag också. Då ska jag hålla på med musik, söva, och bara punda som jag brukar. Leta efter påskägg. Känna hur mycket mina tänder flyttar sig till rätta. Vara ute i solen. Kanske sätta på en p12a eller så.
Förresten så var det ett fyllo på bussen hem idag. Nästa stopp var "Nejlikan". Fyllot sa: "Nää, inte Mecka. Då blir jag självmordsbombad".
Jag är en trött fucker. Och kissnödig. Och hungrig. Och imorgon är det sista dagen på jobbet för mej. Lite sorgligt. Jag är ju en sån där person som är lite.. Ja jag fäster mej lätt vid människor jag spenderar mycket tid med. Som jag gjort dom senaste två veckorna. Alla på Chill Out. Förutom chefen då, en riktigt crackhora det där. Nästan. Jättefina allihopa, och jag har skitroligt med dom nya praktikanterna också. Dom är sjuka i huvudet, mentalt störda med skön humor. Lätta individer att snacka och umgås med. Bra sammarbete har vi också. Emma och Elinor heter dom. Kanske kan det hända att någon av dom hittar hit en gång, som allt annat folk gör av en märklig anledning. Tja på er i så fall! Egentligen tycker jag att ni är fula och äckliga båda två.
Slutar vid fyra imorgon, och så kommer pappa och hämtar mej. Då ska jag hem, kanske bajsa eller något. Duscha. Packa om, och så ska jag till Amanda och sova hos henne. För på fredag ska vi, och en jävla massa folk ta oss en tur till Danmark. Som jag sagt va? Kommer hem på söndag... Som jag sagt va? Hallå, jag är faktiskt snart femton år. Det är nu minnet börjar tryta.
Det ska bli roligt. Dock så missar vi en spelning på en antirasistisk gala..
Funderar på att skämma ut mej som fan, bara för skojs skull. För att det inte spelar någon roll, eftersom ingen känner mej där och så. Klä av mej naken och skrika något politiskt. Åh sånt gillar jag.
Men jag längtar lite till söndag också. Jag får sova hemma i min egen säng, och vara hemma i Bynn hos folket jag saknat. Saknar att spela gitarr. Har svåra abstinensbesvär för tillfället. Skakar nästan.
Och så är det ju lov i en vecka, och så måndag också. Då ska jag hålla på med musik, söva, och bara punda som jag brukar. Leta efter påskägg. Känna hur mycket mina tänder flyttar sig till rätta. Vara ute i solen. Kanske sätta på en p12a eller så.
Förresten så var det ett fyllo på bussen hem idag. Nästa stopp var "Nejlikan". Fyllot sa: "Nää, inte Mecka. Då blir jag självmordsbombad".
Bänken där vi delade första folkölen.
Eftersom att jag är som jag är, (trög och efterbliven), vet jag inte om jag nämnt att det kommit två till praktikanter dit jag jobbar. Dom är lika gamla som jag själv, och pratar som fan, skrattar och skämtar och har sig.
Det har varit jävligt stressigt och jobbigt, så har inte haft tid att snacka med dom så mycket. Tills idag. Vi drack lite cola och satt och tjötade. Och så frågar den ena tjejen hur länge Sofie och jag jobbat där. Jag sa att jag inte jobbar där, jag är praktikant. Aha, sa dom då. Och så frågade den ena tjejen hur gammal jag var. Jag är lika gammal som ni, sa jag. Då satte hon nästan colan i halsen. "VA?!!?!?!? JAG TRODDE DU VAR TJUGO, MINST ARTON!!!!!", sa hon med skituppspärrade ögon. Det var som FAN, tänkte jag. Det har hänt tidigare att folk trott att jag är äldre än vad jag är. När jag gick i sjuan frågade en kärring mej hur det kändes att sluta nian. Och för ett tag sen frågade någon man vad jag gick för linje på gymnasiet. Fast detta var väl rätt extremt ändå. Men lite gött antar jag.
Systemet nästa!
Det har varit jävligt stressigt och jobbigt, så har inte haft tid att snacka med dom så mycket. Tills idag. Vi drack lite cola och satt och tjötade. Och så frågar den ena tjejen hur länge Sofie och jag jobbat där. Jag sa att jag inte jobbar där, jag är praktikant. Aha, sa dom då. Och så frågade den ena tjejen hur gammal jag var. Jag är lika gammal som ni, sa jag. Då satte hon nästan colan i halsen. "VA?!!?!?!? JAG TRODDE DU VAR TJUGO, MINST ARTON!!!!!", sa hon med skituppspärrade ögon. Det var som FAN, tänkte jag. Det har hänt tidigare att folk trott att jag är äldre än vad jag är. När jag gick i sjuan frågade en kärring mej hur det kändes att sluta nian. Och för ett tag sen frågade någon man vad jag gick för linje på gymnasiet. Fast detta var väl rätt extremt ändå. Men lite gött antar jag.
Systemet nästa!
Orginalet som är inneboende i Motala.
Skitskönt väder ute. Efter en skitlugn, och behaglig dag på jobbet idag gick jag ner till vattnet och satte mej på en bänk och skrev i min lilla bok, och fliofiserade litegrann. På bänken bredvid satt det fyra män. Dom såg nästan ut som turister, fast det kan dom inte ha varit. Lite kontorsjävliga såg dom ut att vara också. De fotade lite saker. Ja, typ vattnet och fula änder och vita stora feta svanar. Och när jag tittade upp från mitt skrivande stod en av männen med kameran riktad mot mej. Fan alltså, jag börjar bli van vid det här med att fotad bara sådär. Händer det hemma i Bynn, är det klart att det händer i Motala också. Ryktet om mej sprider sig tydligen som pesten gjorde förr.
Och så kom det en kille också. Han var snygg. Fast för fin. För fin för mej. Han satt och snackade i telefon. Han lät som en nollåtta. Det gillar ju inte jag, som kommer från värsta bonniga stället liksom. Och han flörtade med mej, med sin blick ni vet. Det gjorde inte jag. Ni vet.
Och så befann det sig ett par ungdomar där. Fast jag kan väl inte riktigt kalla dom för ungdomar ändå. Dom var väl tretton eller tolv. Eller vetifan, jag är ju bara femton själv så.. Och dom kastade en massa skit i vattnet. Stenar. Små stenar, och stora jävlar. Andra saker också. Allt dom hittade. T om en tant som gick förbi hävde dom i. Och mej kallade dom för, "emot där borta".
I REALLY LOVE MOTALA!
Your head will collapse but there's nothing in it.
Nu åker jag iväg till Sofie igen. Kommer hem på torsdag, ska hitta någon att sova hos, och sen på fredag ska jag punda loss i Danmark, kommer hem på söndag.
Nära skjuter ingen moderat!
Fast, Jimme Åkesson då?
Jag tittar på teve.
Idag har jag bara lyckats tappa ett glas. Som gick sönder. Bland allt folk. Tyckte konstigt nog att det inte var så jättepinsamt, eftersom jag är en sån pundare vanligtvis. Det var ju bara att sopa upp liksom.
Någon kärringjävel kom det inte idag.
Chill Out heter stället jag jobbar på. Det sammarbetar med ett ställe som heter Sjöglimten. Idag kom det en kille därifrån, som skulle visa mej det stället. En som såg bra ut. Snygg. Söt och snygg. Jag tror nästan att jag fick den känslan att man ville slicka honom lite i ansiktet och på halsen. I alla fall, han tyckte att hela situationen var asgenant, pinsam och allt det där. Det märktes. Han blev rödrosig om kinderna. Och man märkte hur han i panik försökte hitta något att prata om. Han var en mes. En snygg mes. Han skulle behöva en dominant kvinna i sitt liv. Inte jag, jag ska ha en rå jävel. Fast jag kan ta några minuter med han på toan, nästa gång vi ses. Cause I'm a nice person. En riktigt snuskig, men ack så snäll människa.
När jag kom till där jag väntar på bussen, satt det en brunhårig tjej. Sen kom det en blond. Lite senare kom det två utländska killar. Rätt sådär högljudda och "hip-hopiga", så att säga. Dom ställde sig en bit ifrån. Och så hörde jag hur den ena sa: "Näääe, jag törs fan inte prata med den svarta. Hon gillar nog inte invandrare!!". Eh ja, den svarta var ju jag då. Det sårade mej riktigt djupt. Jag mår skit. Så jävla ledsen blev jag. Okej, näe. Fast det känns ju lite rövigt att folk har så förutfattade meningar, grundat på utséendet. Jag ser ju ut som en pundare, det vet alla som känner, eller sett mej. Men i alla fall. Jag har inga som helst fördomar mot utländska människor som kommer hit till Svergie, som är söta och fina och allt, som sköter sig bra. Ni är så välkomna så!
Jag är ingen rasist. Bandet skulle ju t om ha spelat på en antirasistisk gala, om det inte vore för att Amanda och jag drar till Danmark och införskaffar öl.
Någon kärringjävel kom det inte idag.
Chill Out heter stället jag jobbar på. Det sammarbetar med ett ställe som heter Sjöglimten. Idag kom det en kille därifrån, som skulle visa mej det stället. En som såg bra ut. Snygg. Söt och snygg. Jag tror nästan att jag fick den känslan att man ville slicka honom lite i ansiktet och på halsen. I alla fall, han tyckte att hela situationen var asgenant, pinsam och allt det där. Det märktes. Han blev rödrosig om kinderna. Och man märkte hur han i panik försökte hitta något att prata om. Han var en mes. En snygg mes. Han skulle behöva en dominant kvinna i sitt liv. Inte jag, jag ska ha en rå jävel. Fast jag kan ta några minuter med han på toan, nästa gång vi ses. Cause I'm a nice person. En riktigt snuskig, men ack så snäll människa.
När jag kom till där jag väntar på bussen, satt det en brunhårig tjej. Sen kom det en blond. Lite senare kom det två utländska killar. Rätt sådär högljudda och "hip-hopiga", så att säga. Dom ställde sig en bit ifrån. Och så hörde jag hur den ena sa: "Näääe, jag törs fan inte prata med den svarta. Hon gillar nog inte invandrare!!". Eh ja, den svarta var ju jag då. Det sårade mej riktigt djupt. Jag mår skit. Så jävla ledsen blev jag. Okej, näe. Fast det känns ju lite rövigt att folk har så förutfattade meningar, grundat på utséendet. Jag ser ju ut som en pundare, det vet alla som känner, eller sett mej. Men i alla fall. Jag har inga som helst fördomar mot utländska människor som kommer hit till Svergie, som är söta och fina och allt, som sköter sig bra. Ni är så välkomna så!
Jag är ingen rasist. Bandet skulle ju t om ha spelat på en antirasistisk gala, om det inte vore för att Amanda och jag drar till Danmark och införskaffar öl.
Det var något du viskade i mitt öra.
Detta är inte slutet. Det var början på min hemska praktik på en thairesturang som gjort mej skittrött, och gör att jag inte egentligen orkar med att skriva.
Idag skulle jag servera två fina damer. Sådär äckligt fina i kanten, två riktiga socitetsbrudar. Dom såg ut att vara antingen moderater, eller centerpartister. När jag serverar den ena damen säger hon: "Men jag vill inte ha bearnaisesåsen PÅ köttbiten, jag vill ha den i en skål BREDVID". Okej, allt för att plåga praktikanten tänkte jag. "Eehh, vill du ha en ny"?, frågade jag. "Jaa", sa hon så präktigt som hon bara kunde. Jävla socitetskärring säger jag alltså. Hade sån lust att daska till henne med köttbiten, och dränka henne i såsen. Och säga något riktigt kränkade med många svordomar.
Jag har bara varit ute i arbetslivet, resturangbranschen i två dagar. Dock har jag ångest över att jag valde detta. Chefen är en bitch som bara snackar i telefon, inte en jävel är vidare pratglad, jag får skitont i rygg och fötter. Stressigt som fan, jag får göra skitjobben, har diskat asmycket. Verkligen ASMYCKET!
Det här vill jag aldrig hålla på med i framtiden. Det suger, och jag har TVÅ veckor. Två dagar avverkade.
Gudjävel, om du finns, låt mej bli något inom musik!
Något om frihet, om hur vi ska leva kvar.
Du fattar ingenting.
Jag gav allting jag kunde idag. Jag har upplevt en verklig mardröm. Tänk er själva att bli jagade av kristna människor som tänker sätta dej i fängelse att sjunga psalmer, om dom skulle få tag i dej.
Vi var indelade i grupper, och skulle göra oilka uppdrag, och hitta vissa människor kan man säga. Och kom det en person i blått, var det bara att springa utav helvete. För dom sprang efter, och skulle ta en. Bakifrån.
Så jävla rädd och panikslagen jag var. Jag sprang på ren rädsla, eftersom jag inte har någon kondition alls. Vi gömde oss överallt. I en källare, i folks trädgårdar. Den gruppen jag var med i, var en av dom som aldrig blev tagna av folket i blått. FAN, vad vi sprang ska jag säga. FAN, vad vi sprang. Och det var verkligen blod, svett och tårar. Svettiga var vi allihopa. Tårarna kom nästan. Själv sprang jag utav lycka och lättnad efter sista människan var hittad. Jag var så överväldigad att jag inte såg grisen som stod i min väg. Så jag snubblade på den. (HAHA, tänk er synen i slowmotion). Och där kom blodet. Fast det sket jag så mycket i. För där tog mardrömmen slut liksom. Jag var så jäkla panikslagen, rädd och trött. Konstigt nog fick jag aldrig psykbryt. Det var nog alla runt omkring mej glada för.
Detta låter absurt, men det är sant. Jag lovar. Jag svär, allt sånt där.
Slickar du röv, får du HIV på tungan.
Alltså vafan Lysingskolan? Kunde ni inte kommit med något bättre? Eller något humoristiskt åtminstone?
"Denna dagen, ett skämt"
Ska pissa och sova nu. Ska bli jagad av präster och sånna där grejer imorgon. This is no joke.
"Denna dagen, ett skämt"
Ska pissa och sova nu. Ska bli jagad av präster och sånna där grejer imorgon. This is no joke.
