Don't look back, I won't follow.
Jonas har kirrat sin gamla gibson nu. Asnice tycker jag.
I lost my gun and I lost my fun.
Eller ja, My jag och Amanda kom ju för sent som alltid. När vi kom in var det ett jäkla härj i klassrummet som vanligt. Christian "The Killer", ni vet, röt i som bara han gör och skrek: "TYYYYYYYSTAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!". Numera blir ingen i 8A rädd för honom längre, vi är liksom vana. Och alla kände sig väl någorlunda humoristiska idag, så alla började att garva. Christian också. Ett litet leende i alla fall. Klaes smålog litegrann tyckte jag faktiskt, men jag vet inte riktigt. För sedan kom utbrottet. Verkligen UTBROTTET alltså. Han varken log eller såg sådär lugn och mjuk och go ut som han brukar. Han såg väldigt vrång ut och skrek åt oss alla att vi skulle ut med en gång. Så där spenderade jag knappt fem minuter, och så fick vi rast. Trots alla agritioner, tycker jag ändå att det var lite värt det faktiskt.
Och den här veckan är det sk "Kulturvecka" i skolan. Det innebär att (alla slavar till elever) slipper en del lektioner, då det istället är någon annan slags aktivitet. Det tycker jag är rätt underbart, speciellt om någon aktivitet lägger sig just på en mattelektion eller fysik eller något sånt där ointressant. Och imorse kom några halvbra brudar från Holavedsgymnasiet i Tranås, som går sitt sista år i estet dans, och dansade för oss. Som en slags föreställning, fast även lite teater. Och det sög som fan. För det första var dom nog inte riktigt så duktiga som man förväntat sig... Och inte synkade dom så mycket heller. Tråkiga låtar. Dåliga danser. Töntigt skådespeleri. Det var nästan så att jag kunde ha sagt att t om jag dansade en aning bättre när jag hade min lilla danskarriär en gång i tiden. Men man vill ju inte skryta liksom...
Så var det en skolbio också. "Tusen gånger starkare hette filmen". Se trailer här. Själv tyckte jag att den var alldeles för vettig, och moralisk. Lite jobbig. Men det är en riktig klassiker att visa som skolbio kan jag väl lova.
Imorgon skiter jag i skolan. Konstigt nog min kära mors idé. Ska till tandläkaren tolv. Har en till tid, halv tre eller vad det var. I Motala. Och då är det onödigt att åka hem emellan. Så jag har bestämt att jag ska sova till elva imorgon. Så. Jävla. Underbart. Gött! Och så ska pappa och jag trösthandla på Ö&B också. Det har bestämt. Det tycker jag om.
Så det känns ändå helt okej med tandställning imorgon sörrni.
On a bloody sunday afternoon.
Det var i alla fall en värd söndag att ta sig igenom. Och Jonas, jag och Amanda har bestämt att vi ska köra den här också. Göööööööööötttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt.
Kyss.
Hon har ett falskt leende, jag har sett det.
Idag är sista dagen på lovet. Det känns jävligt dåligt. Jag vill gräva ner mej lite tror jag. Nästan så det känns lite tragiskt... Det känns tragiskt att jag har prov i spanska och fysik nästa vecka. Inte nog med det, veckan efter har jag prov i engelska och teknik. Det är fanimej inget annat än prov hit och dit tycker jag. Plus att det är två dagar kvar tills jag åker på tandställning i ett par år nu framåt. På tisdag. Då ni. Då blir det knapert i skolan, jag lär svälta. My kunde inte äta knäckebröd, för det gjorde ont. Och knäckebröd är det enda vettiga man kan hitta att äta i skolan. Så jag är körd. Kommer säkert gå ner ett par kilo och bli ett äcklig benrangel med metall i käften. Ett tyst benrangel t om kanske. Ovanligt tyst. För vanligtvis pratar jag jämt. Vilka omställningar som kommer ske. Nästan otäckt. Nä, fast proven och tandställningen ska väl funka. Det värsta som kan hända är ju att jag blir moderat liksom.
Igår tittade jag inte på melodifestivalen, nae. Det är skit. Istället var jag på uhus och träffade härliga människor. Det var Jenny och Rille som jobbade också. Så B och jag spelade upp våran låt vi skrivit, för dom. Jag kände mej ändå lite musikaliskt otrogen mot Josse, Jonas, Olle och Mattias faktiskt. Att inte alla fick höra den först samtidigt typ. Fast det är väl ingenting att bry sig om, jag har snackat om mitt samvete förut, jag är en tönt. En mesig jävel. Så äcklig är jag. I alla fall, låten blev godkänd. Mer än godkänd fan. David tyckte i alla fall att det var MVG+.
Det var gött. Imaginary Box, heter den.
Nä usch vilken ångest jag känner att jag får när jag känner hur mycket skola det är imorgon. Fan.
Ögonblick när man förlorar sitt grepp om tiden.
Vi ska bajs bajs bajs bajsa på ditt huvud!
Hade det skitbra igår. Vi var på stan, och trevliga killen på Carlings flörtade med mej. "Jag älskar folk som köper jeansväst alltså! Det är så snyggt". Det lät mycket bögigt. Fast han var rätt hetero ändå faktiskt.
Jag införskaffade mej den där jeansvästen, en tröja, och sen en tröja med Nirvana. Ihihihiii. Sen såg jag en tröja med bara Kurtan med hans födelseår, till det året då lite av rockvärlden fick en böld i röven. Ja alltså när han dog. Fan vad jag kände mej tjejig nu när jag skrev det här. Inte likt mej riktigt va? Nä. Jag är ju en manlig människa juuuuuu. Fan vad det här förstörde min image typ liksom, assooo shiiiet.
Igår hade vi en trevlig onsdags kväll med Tintin och Emelie som bor här egentligen. Emelie är Ellis syrra. Och Tintin är slöddret som Emelie bor med. Nävars, skitfina humoristiska kvinnor det där! Inte alls prostituerade som jag fick det att verka nu. Fy mej.
Vi ska bada sen. Det ska bli jävligt roligt tycker jag.
Hon ringde nu, hon köper kladdkaka till frukost. Yeaaaaaaaaaaaaaah.
För helvete kvinna, håll käft.
Åh, man vet aldrig vad dagarna har att erbjuda.
Jag skriver på det här oacceptabla viset för att jag egentligen är en tråkig och ointressant individ för tillfället. Nej, jag har inte satt på någon stackars p12:a. Även fast jag inte vill något hellre i mitt liv för stunden. Tänk er, en liten orörd liten själ. Nä fyfan vad snuskig jag är. Man blir som man umgås antar jag, alla i mitt liv har dåligt inflytande på mej. Fan. Varför ska alla vara så jävla idiotiska när jag är perfekt för?
Imorgon ska jag dra mej upp till Linköping till Elinor, och sova i hennes syrras lägenhet med henne till på torsdag, då en massa andra pundare kommer och vi ska åka och bada. Vi skulle gå på bio också, hoppas vi får hångla till någon riktigt smörig äcklig kärleksbajsfilm. Hoppas, hoppas!
En gammal bildjävel får hålla er till godo.
I got a friend who's twentyfour.
Och så finns det en, ja gubbe vafan. Som fotar saker. Han snackade med mej på facebook. Han sa att det var "trevligt" att lyssna på oss, och att han också gillar att lyssna på "annorlunda musik ibland". Jag kände mej lite fnissig när jag läste det. Och så tjatar han väldigt ofta om att han ska få veta när vi spelar nästa gång, så han kan komma och fota oss. Han tjatar som en jude alltså. Som ett barn på toys r us, som vill ha en dyr leksak.
Men det känns rätt gött att vara eftertraktad.
Damn I wish I was a lesbian.
Hon var en alkoliserad subba.
Pundarn är trötter. Det har varit möe den här veckan. Men mycket roligt.
Rockkarusellen hade bra musik att erbjuda. Förutom ett band som hette The Mainstreams. Dom hade alla likadana fula vita skjortor, spelade smörmusik, hade en korean, kines eller möjligtvis japansk (?) på moderatpiano till synth.
Jo, det var ju spelning igår kväll. Dom som spelade före oss sög rätt mycket. Dom spelade två låtar, och när den ena sjöng Håkan Hellströms låt För en lång lång tid, stod han där med guran nära micken, och tittade ner i backen medans han sjöng. När den andra sjöng en annan låt så stod han som paralyserad med handen i fickan på det o-charmiga sättet. Så jag kände att deras misslyckande fick oss att verka rätt bra. Fast vi är bra också, men det fick oss att verka bättre än dom i alla fall. Eller ja, somliga fattar.
Egentligen var dom flesta rätt kassa faktiskt. Men ett band som hette Julgranar i maj, var fan bra alltså. Sångaren och gitarristen var lite halvt hippie, dreads, barfota, kavaj med några slags byxor som matchade eller något. Han var tydligen inte något fan av Sverigedemokraterna. Han hade skrivit egna låtar, som var bra faktiskt. Det var nästan lite svensk punk tyckte jag nog. "Alla rasister har små små snoppar", "Jag vill inte vara med i Jimmie Åkessons värld". Något sådant sjöng han. Han verkade vara en sådan där genomgod och glad och snäll och vis ung man, som tidigt tagit ställning, för han var ju trots allt bara sexton år. Han och hans band var dom enda jag egentligen verkligen gillade. Basisten påminde förresten om Bert. Ni vet Bert med runda stora glasögon med röd polotröja, som är ung och kåt.
Det var aldrig ditt fel.
Jag hade det skitbra igår. Skitbra. Det gick skitbra också tyckte jag. Jag är även skittrött, och orkar inte berätta så mycket just nu. Än att det var skitbra.
Jag står med ett gevär.
Ikväll ska jag väl hitta någon lämplig att hångla lite med på rockkarusellen.
Imorgon kväll är det spelning. Hoppas det finns groupiesar där..
Den här ska vi köra bland annat. Vi fick jävlarimej till detta alltså.
GÖTT GÖTT GÖTT GÖTT GÖTT GÖTT GÖT GÖTT GÖTT GÖTT GÖTT GÖTT GÖT GÖTT GÖTT GÖTT
Supa, knulla och slåss.
Man tycker inte om det här bandet.
Den här dagen har varit en jävla seg bajsdag. Ända tills jag kom hem. Hemmet är en lycklig fristad som jag älskar som fan! Mitt hem alltså. Det är inte mycket, men det är mitt hem. Egentligen gillar jag inte själva huset så mycket. Det är tråkigt och idiotiskt byggt, och en aning trångt på sina ställen. Speciellt i hallen. Och även mörkt lite här och där, där det borde finnas fönster eller något. Men det har sin charm, och jag bor här och jag gillar det. Mitt rum är det mest geniala i hela bygget givetvis. Här ligger det mesta som jag använder framme, så man hittar det snabbt och enkelt. Men det tycker uppenbarligen inte min kära mor. Ibland när jag kommer hem från skolan är det lite röjt. Då blir jag skitarg. Det hon oftast röjer undan är:
• Någon hög med kläder jag har. Onödigt, lika bra att det får vara där. Väldigt smidigt att bara ta på sig något snabbt utan att behöva leta igenom halva garderoben. Idiotmamsen.
• Skivor som ligger lite överallt. Bättre att ha framme, så ser man vad man har att välja på, bereonde på sinnesstämingen. Jag är alldeles för lat för att böja mej ner och kolla efter i mina små byrålådor eller vad det är för något. Och numera har jag all dålig skit där, som jag lyssnade på innan jag blev relativt vettig.
Fan, det här kändes bara onödigt och ointressant.
Har hemkunskap imorgon. Gott.
Godnatt.
Profit.
Ska till tandläkaren imorgon.
Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die. Die.
Man börjar inte prata med fel person.
Det var en jävla massa minusgrader ute imorse. Plus snö. Jag vill ha vår. Som fan.
Och så hade jag en hjärtformad lapp i mitt skåp. Det stod: "Ditt liv är värt någonting". Typ. Blev nästan lite äcklad. Eller näe, inte nästan. Jag blev det. Varenda jävel i skolan som äger ett skåp hade fått en sådan lapp, fastän det för det mesta stod olika saker på. Men den/dom personerna som tillverkat dessa helt i onödan (faktiskt, jag tror inte någons självförtroende höjdes ett skit), känner inte mej alls. Så hur vet den/dom att mitt liv är värt något? Att jag ens är värd den där lappen, jag kanske är skitond och har ett hemmagjort koncentrationsläger eller något.
People are dark.
Amandas och mina män!
Bakom blå ögon.
Idag är en ful dag. Men äsch, det är bara att ignorera alla äckliga speglar som reflekterar.
Jag ska gå en sväng till My och hjälpa henne att komma ikapp all skit hon missat i skolan under alla dagar hon varit sjuk nu. Inte en enda mappjävel blev ju kvar i hennes skåp, så vi har mycket arbete framför oss!
Men ack så smart jag känner mej när jag blir tillfrågad att hjälpa henne. Jag som är en idiot annars liksom.
Remind me of who I used to be back then.
Jag är stor schalgerfantast! Verkligen älskar hela tillställningen, tycker det är så otroligt underhållande och musiken är klockren. Inte. Kollade på skiten idag. När Babsan kom blev det för mycket, och jag tog kissepaus.
Jag är en människa som kan sova hur mycket som helst. Det är i princip det jag gjort hela dagen. Men åh så skönt.
Jag är hungrig och fick just ont i huvudet. Jag ska äta och sova igen tror jag.
När jag är gammal nog att vara visare än vad jag är nu, kommer jag ångra alla gånger jag sovit bort min värdefulla tid här på jorden. Men den ångesten får jag ta då istället.
Förresten så hittade jag en gammal skiva med Anna Ternheim här hemma i mitt nostalgiska arkiv med både skit, och bra skit. Anna är vintermusik.
And draged me down down, I'm going down.
Jag blev arg som en finne på Die Schwein och kunde inte va tyst, så har nog kirrat ett IG av svinet. Men vemfan bryr sig?
Min frukost bestod av en bulle och cola. På morgonen var jag pigg och glad. Men när colan tagit ut sin rätt blev jag trött.
Alla i musikfamiljen verkar ha fått någon slags kräksjukmani, så jag hoppas verkligen det går över snabbt så vi kan repa så fort som möjligt. Vi har nämligen en spelning den nittonde.
Jag har prov på franska och amerikanska revolutionen på fredag och, vad är det om egentligen?
Snöjäveln har invaderat igen. Helvetes fan.
Jag skrev stolt och barskt min sista engelskaglosa på en månad nu framöver. Gött.
Jag vaknar när jag vill imorgon.
Kalla liv.
Små ting man missar när man har spotify.
Hoppas det inte är för sent, för människor som vi.
Idag är jag icke en god förebild. Idag är jag en dålig människa. Med all rätt.
Vi drunknade i vår tonårsångest.
Förut idag, när Amanda och jag gick hem från skolan stod det en människa framför oss, med något som såg ut att vara en kamera. Jag sa till Amanda, ska han ta kort eller? Näääe då, sa hon. Så gick vi förbi. Vi hörde klicket.
Sen när jag bara var några meter ifrån mitt hus, stod det ett par ungar där jag gick. Dom glodde som fan. Jag gick förbi och log lite mot dom, så dom inte skulle tro jag var någon slags mördare eller så. På vägen upp mot dörren kände jag deras ögon i min rygg. Jag vände mej om innan jag låste upp. Där stod dom kvar och tittade fortfarande. Jag fnissade lite för mej själv och log, öppnade dörren, gav dom en sista blick (en snäll sådan faktiskt), och gick in.
Och sen kommer dom små äcklena och tittar in i fönsterna, och bankar och skriker och har sig, nej. Så långt gick det tyvärr (?) inte.
Ibland finns det märkliga dagar. Det gillar jag.
May you grow up to be true.
Och där uppstod en plötslig tystnad. Nääääääe då. Fin och ambitiös, ja fan, men det andra var väl lite för... Lögnaktigt av mej va. Men duktig som faaaaaaaan har jag varit. Jag har:
• Lämnat in betyg hos Klaes som jag skulle ha lämnat in för ett bra tag sen. Plus pengar jag lurat folk på genom att köpa fula tulipaner av mej.
• Varit jävligt bra på engelskan. Alla är så dåliga förutom jag, verkligen. Sämst. (Egoboost). Dock sant.
• Gjort egna fina köttbullar på hemkunskapen. Kryddat med den där svartpepparn efter behag också. En väldigt spännande smak blev det. Och för att vara ärlig, dom var inte så värst runda. Fast, det är ju faktiskt tanken som räknas så.
• Skrivit om bokrecensionen om en bok jag knappt läst, för att den första dög inte för Klaes. Och den jag gjorde nu, blev fanimej jättebra. Om han inte godkänner den ska jag bajsa på hans bil.
Nu ska jag fixa fram en refräng till en låt åt Die Schwein.
Sen ska jag försöka leva en stund.
God has chosen.
Dom kunde dra åt helvete.
Sport och jag är ungefär som Mona Sahlin och Reinfeldt tillsammans. Halvtaskigt. Inom sportens område är jag en jävligt förvirrad själ, som ofta passar till motståndarlaget i panik. Vet nog inte riktigt vart jag har mej själv tror jag. Knappt vilket lag jag är med i. Och idag på jumpan var det handboll, och majoriteten ansåg att jag skulle stå i mål. Förut under mina år har jag varit bollrädd. Fast det har nog försvunnit sen när jag kom in i puberteten och började bli lite man liksom.
Till att börja med satt jag där vid målet på en sån där uppfällbar pall som fula skogstöntar som jagar älg och en massa sånt har, och tog en kopp kaffe typ. Ungefär så var scenariet. Det var lite dött. Eh, ja mitt lag piskade det andra laget hårt så det sved rätt bra på deras arslen. Lite. Sen blev det faktiskt lite fart på skiten. And I didn't suck! Jag sög inte. Fatta. Jag. Sög. Inte. På. En. Sport. Det är ganska otroligt! Ungefär som Jimmie Åkesson skulle sätta på en brud från Afghanistan eller något.
Men, sen gjorde jag räddningeN. Räddningarnas stora räddning! Det var så idylliskt. Där kom han, Emil, en redig sportfåne! Han sprang nästan ensam emot mej och målet, som jag minns det. Jag tog några vacklande steg framåt, och gjorde mej beredd att kämpa mej blodig. Så ser jag hur han tar sats, lyfter armen för att göra kasteT. Och jag lyfter långsamt mina armar, för att bereda mej på att ta bollen med händerna. Bollen var i luften, och när jag stod där med händerna i luften, började jag inse att jag ser bollen jävligt bra. För bra. Den var i perfekt ögonhöjd. Jag hann tänka "oj då", och sen fick jag bollen i pannan, och det small till som fan alltså. Allting i mitt huvud skakades, jag kunde verkligen känna det! Värsta mosh piten där inne. Så blev jag yr som en småtjej som fått snefylla och börjar känna att hon kommer spy ner stället snart. Jag vacklade bakåt. Sen fick jag tårar i ögonen och började garva. Mina reaktioner på saker och ting är väldigt udda. Jag är en idiot.
Jag känner mej förjävla nöjd över min tillfälliga insats som handbollsmålis. För det är trots allt inte min grej. Inte alls faktiskt.
Du måste sluta nu.
I just don't know what to do with myself.
Kommer hem från en skön kväll med musikfamiljen, god mat, goda människor, god musik.
Så får jag veta att White Stripes har splittrats.
Kändes lite som en stor fet kuk i röven.
Nattens irritationsmoment.
När en människa som aldrig annars hör av sig, ringer mitt i natten med dolt nummer, full, och säger:
"Jävla bajskorv".
Ja.
Fortsätt springa, det finns inget att se här.
Och framförallt, MUSIKEN! Musiktalanger har vi mycket av. Jävlar så bra!
Men jag måste ha varit galen.
Jag har inte så mycket att säga om den här dagen faktiskt. Eller jo, i alla fall en sak. Fast det är lite som med ett par rejäla stringtrosor. Man vill ha dom för att det kan va lite snyggt sådär. Men sen kan det hända att man får djupa skärsår i arlset av dom. Och det svider. Man får liksom betala för sin synd. För vissa personer som inte riktigt är lämpade till att titta in här, har gjort det förut. Äh vafan, skitsamma! Har jag en åsikt har jag en åsikt, och om folk har en åsikt om min åsikt så jaha. Eller något.
Min musiklärare har jag alltid haft en "förutfattad" mening om. Jo, att han är till höger vad gäller dagens politik. T om kanske på moderatsidan. Det är något jag starkt trott på, ända sen jag först tänkte på det.
Jag är nog en rätt dålig människa i alla fall. Jag är rätt duktig på att döma folk. Roligast är det att försöka se på människan vart den står i politiken. Och jag har både utav det jag fått lära känna, och grundat på hans utséende fått vibbar av att han knullar högern i röven. Och så fick jag reda på idag att jag haft rätt hela tiden. Det ger mej en jäkla boost vad gäller min analyseringsförmåga.
Åh, jag är bara så jävla klockren alltså.
Tuesday oh tuesday.
Seven nation army couldn't hold me back.
Nu är jag färdig med min redovisning om en bok jag knappt läst. Jag blev otroligt nöjd över mitt arbete. Särskilt när man får säga vad man verkligen tyckte om boken. Och det nedan var mitt svar på den enkla frågan.
"Boken var otroligt deprimerande, och väldigt ointressant och framförallt tråkig att läsa för en sån som jag, bokhatare och numera depressiv pessimist!".
Jag är en sådan där person som är gjord för att skriva krönikor.
