Var trött äcklig och flötig så jag duschade och gick och la mej en stund. Har varit lite off, stör mej på spelningen än. Instrumentena stämde om sig för det var så kallt och allas fingrar förutom Amandas gick sönder. Dagen innan när vi var hemma hos Richard och spelade, lät det så jävla bra. Så grymt jävla bra. Det kändes liksom inte rättvist. Men så såg jag på en tjej i min klass blogg, att hon tyckte vi var asbra. Så nu känner jag mej lite bättre till mods faktiskt. Men om hon tyckte det var asbra, tänk då hur jäkla outstanding det hade varit om det hade låtit precis som hemma hos Richard. Jag ska bita på det ett tag till, och så försöka svälja det. Det ska faktiskt bli skit spännande och roligt att spela in. Och så är nästa spelning Jenny fixar inomhus, och det kommer nog bli mycket mycket bättre. Och om någon tyckte att det vi gjorde i lördags var asbra, då kommer det fan bli så bra så, ja så kungen skiter i byxorna.

Billy Joel – Vienna

Jo ja. Spelningen jaa... Det var runt tio minusgrader. Efter tio sekunder var fingrarna stelfrusna. På riktigt jävla stelfrusna. Men vad ska man göra? Vi körde på i alla fall, fast det var inte riktigt med den känslan vi tidigare repat med. Det enda man hade i tankarna då var att spela fort som fan så man kunde värma sig igen. Själv tyckte jag att det gick rätt pissigt jämfört när vi repat. Andra sa att det var bra. Men ja, man är alltid lite för självkritisk. Fast det får vi väl lägga i "gör-aldrig-igen-facket", eller bara erfarenhetslådan. Båda två skulle jag vilja säga.
Sen bestämde vi att vi skulle spela in, lite mer seriöst. Så det ska vi väl fixa också. Och Jenny, som är som en manager, skulle fixa en inomhusspelining åt oss, för att ge oss en rättvis chans att visa vilka vi är. Det låter bra det. Men nu måste jag göra klart all jävla skit i skolan, och vara med My och Hedvwig och dom så mycket som möjligt. Musiken har tagit svinmycket tid. Haha, det är ju tur att man inte har kille också!
Nä usch känner inte för att skriva. Jag känner för att byta sträng på Sven istället och bara köra för att.

Vaken
Kissnödig
Pepp som faaaaaaaaan
Nervös? Näe

Runt halv fyra kör vi. Let's rock'n'roll with the Musicfamily.

Kom hem för en stund sen. Repade med musikfamiljen, åt tacos, och bara umgicks. Tyckte det var riktigt jävla gött. Och det lät fan riktigt jävla gött också. Så, synd för er som missar't säger jag bara.
Imorgon bitti runt elva skulle folk börja samlas hemma hos Josse och Jonas. Amanda och jag kommer väl inte riktigt så tidigt. Men någontans där skulle jag tro.
Jag kan lika gärna avslöja låtarna vi ska köra, och jävligt bra motiveringar till varför vi ska köra dom!

Green Day – Holiday - Album Version Faded Ending - Något som får pensionärerna att rätta till höften, och kolla upp.

Broder Daniel – Shoreline - Passar så utmärkt för Ödeshög, texten är rent genial.

Kent – Socker - En riktig depplåt, som ska kännas som ett spark i skrevet. Ja, på julen. Julen är fan inte så rolig för alla.  Vi har gjort om den också, väldigt bra är den.

Fyfan, det kommer bli så jävla jävla bra.

Jodå, sova och äta är nycklar till både bättre humör och livsinställning. Nu är jag kissnödig, håller nog syndafloden inom mej. Hungrig som fan är jag också.
Men jag måste göra engelska glosor. Och pappa skulle skotta snö innan han skulle laga pannkakor. Funderar på att gå ut och hjälpa han lite, Robert skulle visst också hjälpa. Fast jag måste spela låtar till på lördag mää jöö.
Och duscha, och fanimej bajsa. Åh, hektiska liv. Hä. Hä. Hä.

The Primitives – Crash

Jag var tvungen till att skriva ett inlägg till, för det är ju faktiskt julafton om en månad. Och så tänkte jag berätta om hur Nathalie, B och jag kämpat med affischerna! Men jag orkar inte, och tid har jag fan inte heller tror jag. Jag blev nästan våldtagen av en pizzagubbe på kuppen. Vi förlorade nästan en mobil också. Och kalla blev vi, i denna vita värld. Och min fot blödde också, fast av en annan anledning. Om det bara kommer fem pers kommer jag slänga gitarren åt helvete lägga mej ner på marken, och skrika och tjuta så jävla högt att Bynn måste utrymmas inom kort.
Jag har faktiskt lite panik när jag skriver det här. För jag vill komma i säng innan tio, men det är lika bra att ge upp. Face it Amandajävel, du kommer inte göra det!!! Du måste fixa inför morgondagen och spela shoreline. Är du så naiv att du tror du kommer hinna eller? Ungjävel. Livet blir fan inte lättare heller för att du har runt tjugo spanska glosor tills imorgon! Och en text du ska kunna läsa och översätta också. HAHA! Vilket skämt.
Psykbryt får jag snart också, för varje gång jag vrider på huvudet hör jag hur nacken sakta knäcks mer och mer. Så har det varit ett par dagar nu.

För helvete, folk tycker jag är jobbig i sånna här lägen. Men tänk då att vara mej, det är fan inte lätt.

Röv. Dag.

Jag går ut, drunknar i snö. Med mina röda converse, envis som jag är. Tänker: "Helvete, fan, jävlar, f*tta...", ja alla dom där mest tänkbara ordena. Jag tänker även, "Jag kommer dö", "Är det motvind dör jag". Konstigt nog var det inte det. Något annat som automatiskt kommer i mina tankar är om Ödeshögs jävla kommunarbetare har plogat Södra Vägen (där jag går). Det brukar nämligen vara jävligt dåligt med det. Men det var okej. Men INTE mer än okej.
Väl i skolan var jag bara svintrött och allmänt väldigt oinspirerad. Hungrig på det också. Maten var i alla fall duglig. Potatisbullar och bacon. Men alla ungjävlar tar alla bacon, och dom är små som hamstertestiklar. Jag kände för ett tag att det var lite synd att lingonen inte var jäst...
Och ironiskt nog var biologin skriftlig. Jag drog till med några vita lögner, så det ser nog bra ut i ändå kanske... Och så sa jag till Maria, att visst kan man ha ett liv bara för att man inte kan det här? Ja Amanda, det kan man, sa hon. Där ser ni. Däremellan hände det lite saker, träffade förresten Pontus med Amanda, som jag inte träffat på hundra år. Sen satte Amanda och jag shoreline, låten med Broder Daniel vi ska spela på lördag. Jag känner att den låten är som gjord för Bynn alltså. Så jäkla PERFEKT! Och så tänkte jag, att pappa kan ju hämta mej. Och så ringer jag, och det var ett väldigt krystat hej eller vad han sa, när han svarade. "Vafan gör du?" sa jag. Han skottade snö. Och skulle inte komma fram med bilen på länge. Jag hade inget tålamod som alla andra dagar i mitt liv, så jag gick. Jag kommer hem, nerdränkt och frågar vad det blir för mat, i hopp om något riktigt gött. Tro fan att det blir potatisbullar. Där dog lite av mej. Men min pappa är snäll. Jag får pizza. Tack pappa, tack. Sen ska jag bada.

Och nu sitter jag här i köket, doftar baconflott, och tänker att alla där ute som går förbi, är invalida allihopa. Som jag. Det kliar jude på ryggen, och mina byxor skär in i fläsket. Onda hemskhet.

PEACE!

Det kommer bli en jobbig vecka det här. Fullt med äckliga glosor, läxförhör på biologi som jag inte ens vet vad det handlar om, folk som säkert vill träna inför volleybollen, komma på något att klä ut sig till på volleybollen (något förslag?), musiken, repa, försöka hinna med att vara med My och Hedvwig och alla. Jag har inte tillräckligt med tid att spendera med alla, och det gör mej lite seg nu såhär i november.
Förresten så tror jag vi ska repa nu igen, i eftermiddag. Det ska bli skitkul att träffa alla igen och sådär, men jag vill liksom inte förlora någon. Pga att jag lägger tid på en specifik sak. Men jag har underbara, förjävla fina underbara vänner som stöttar och förstår. Jag älskar er jättemycket, jag kan aldrig tacka er. Puss.

Ludvig, någon med ovanlig min, Sixten



Längst upp i mitten, Jonas
Till vänster om Jonas, Richard
Till höger om Jonas, Olle
Han i vitt, Mattias
Hon med megafonen, Amanda
Hon med sur min, Amanda

Idag känner jag mej schleten. Vi var hos Jenny från typ halv fyra, till halv elva igår. Men så jävla roligt, härligt och mysigt har jag inte haft på jättelänge. Jag känner mej dock lite pinsam, och skäms lite över att jag måste tänka efter innan jag är säker på vad alla hette som vi spelade med. Okej, det var Jonas på gitarr (äckel bra var han med), Mattias på bas som lärt sig solot på basen till Holiday asbra, på bara några dagar, Olle, Jennys sambo som spelade trummor och hade en skön röst faktiskt. Det blir akustiska instrument, och den där saken som Olle trummar på är helt sjukt. Och det låter förjävla bra också. Och så var det en tjej som kom dit och jammade lite som heter Josefin tror jag. Och så Richard som även han sjunger bra, spelar gitarr och är en jävel på att pressa Amandas röst till det bästa! Och så hade Jenny och Olle två helt underbara barn, Sixten sex år, och Ludvig tre år. Det var inte sånna där jobbiga barn heller, dom var skitmysiga. Så man ville ta med dom hem nästan. Och så sa dom hela tiden till Amanda och mej: "Ni ska väl inte åka hem än va?". Och så frågade dom om vi skulle sova över. När vi åkte blev det kramar och pussar och kärlek, och så sa vi att vi snart ses igen!
Det är jävligt fin familj det där, hund har dom också. Blixten.
Vi spelade så dant att nagellacket flög av, jag stack mej på en nit och blödde, Amanda fick en sticka och ja herregud. Det var väldigt roligt. Och sen att ändå få höra att man är duktig av någon som är något i stil med kung på gitarr, är väldigt roligt. Jag tror inte att man har det självförtroende man egentligen borde ha. Och sen när dom tvingar Amanda att sjunga i en annan tonart som är lite jobbigare, men som låter fantastiskt är fan fantastiskt! Jag kan inte säga annat än att vi stortrivdes och det var så mycket kärlek och värme, så man smälte av'et. Fina människor det där. På onsdag ska vi repa igen, och på fredag. Det är mycket nu. Det känns som att man har för lite tid. Men det ordnar sig. När det kommer till kritan kommer jag skita i skolan i alla fall skulle jag tro. Vi tog även bilder, som ska bli lite flyers sen tror jag. Dom sätter väl upp dom lite här och där.

Just nu sitter jag, ganska nyvaken, i köket och lyssnar på Amanda Jenssens första skiva. Har ätit en äcklig risifrutti. Filmjölken hade redan gått ut, så jag orkade inte bli matförgiftad. Ingen är hemma, Robert är i skolan för det är öppet hus. Mamma och pappa är i stan. Och jag sitter här och rer mej själv. Det är vitt ute också nu igen. Det gillar jag inte. Ska ta mej en tur till min kära moster också, och hjälpa henne med sin dator. Och så ska jag byta en sträng på Sven också.

PEACE

Jävla moderater det finns i skolan då. Dom har spärrat spotify. Det går inte ens att ladda ner. Dom jävlarna. Men jag nöjer mej med Håkan Hellström från mobilen. Det duger mer än mycket.
Det är matte nu. Vi har en ginger vikarie som heter Hanky Panky. Han är snäll, för han är förvirrad och disträ.

Tack för mej.

Mamma har bytt gardiner i mitt rum. Så jävla groteskt asfula är dom.
Min runda goa Lasse Kronér finne vill inte gå sönder.
Jag har spanska glosor tills imorgon. Helvete.
Ska nog bli emo om naglarna och spela xbox.
Vi har även snortat idag på biologin, på riktigt.
Kaffe och vaniljsocker var det.
Jag har tryckt Pete Doherty bilder på allt jag sett, i princip.

Varför sitter jag och dunkar Avril Lavignes Girlfriend skiva på högsta volym för?

Jag badade förut. Och allt med skolan sögs ner i avloppet för en rätt bra stund. Och så tittade jag på det där programmet på femman om sköna, (enligt mej körda i hela huvudet) familjer. Okej, alla är inte hjälplösa, men allt för många av dom. Vissa kan inte ta hand om barn, dom blir bortglömda och kissar ner sig. Andra är pedanta och har världens städmani. Somliga drar in hela familjen i någon slags filminspelning och låtsats att alla är Skarsgårdare. Lite mot min vilja måste jag säga att det blev rätt bra faktiskt. Fast det är ju så. Dom riktiga konstnärerna är inte vettiga någon jävla stans. Mamma och jag satt och var väldigt förundrade över att det finns folk som är sådär. Hon trodde också att barnen i familjen Blad lär vara mobbade i skolan. Jag satt bara och skrattade mej igenom hela programmet, och kände mej äckligt stolt över hur jäkla normal jag är.

Just nu befinner jag mej i min säng, med Tegan And Sara som entertainers och har ett ganska mörkbelagt rum, med två rödlysande lampor samt två tända ljus. Förresten så vaknade jag upp med en fet jävla monsterfinne någonstans i ansiktet, och den gör ont. Och den ska dö. Dö. Dö. Die mother fucker, DIE!
Fan nu blev jag sugen på kaffe och kaka.

PEACE

Jag har varit på utvecklingsamtal. Med Klasis. Och det var som en kamp om frihet. För mej. Det var lätt att hantera och sådär, inga problem. Det är ju bara att köra på liksom. Allt var bra och sådär. Men så fanns det två små punkter. Ett, jag hatar att läsa, men är bra på det. Hade fått VG och MVG på alla sånna där grejer. Så där satt jag, med mitt huvud lika högt som alltid, lika rapp i käften som alltid. Och försökte slåss verbalt mot både min kära moder och Klasis. Dom hade bildat någon slags facebookgrupp (fast mer i verkligheten) mot mej, om att jag måste läsa, annars jävlar. Typ. Så vi satt där ett bra tag, och jag sa att jag inte vill slösa min lilla fritid som jag har på att göra något som jag finner är förjävla tråkigt och ointressant. Och så undrade Klasis vad jag hellre skulle vilja göra. "Sitta vid datorn eller?". Nä, sa jag. Musik. Spela gitarr. Och då tyckte jag för ett litet ögonblick att jag fick en sån där lite förstående och ödmjuk blick av han. Typ det här, luta sig tillbaka och lägga huvudet lite på snedden. Men så började det där eviga tjatet igen. Den andra punkten, nummer två, är min kondition. Jag har fått runt fjorton minuter på coopertesten, och det var så förskräckligt. Även där drog jag min tanke om min frihet och det där. Och att jag inte bryr mej. För mej, så länge jag inte är fet har jag inget behov att springa trettio mil på band liksom. Så jag vet ärligt inte hur det blir med det dära. Klasis lösning var att binda fast mej på ett rullband, och sätta en bok där framme. Allt kändes så psykologisk. Det var liksom: Varför tycker du inte om att läsa? Varför vill du inte träna? Jag skulle egentligen ha skrivit världens utlägg om det, ifall jag hade varit förberedd. Men det var jag inte, so fuck it.

Tenacious D – Fuck Her Gently

Jag var fan sen imorse. Satt på toa och sket lite för länge... det resulterade i en vit strumpa, och en vit med gröna ränder på. En väldigt hektiskt promenad i slasket till My, nerskvätt av bil. Och en öppen gylf. Inget att äta heller. Så jag köpte mej en macka på caféet i skolan. Lyset.
Jag är så otroligt jävla förbannat trött. Försöker peppa lite. Albin, Amanda och jag ska spela in med Jenny ikväll. Om nu trummorna är stämda, och gitarren är fixad. Tyvärr tvivlar jag på det. Men jag ska peppa upp mej med musik och köra så in i helvetes fan! Och så ska vi vara med Elli, My och Hedvwig. Hoppas bara att vi hinner!

Nä jag har inte tid mer det här, hejdå.

Ni vet Kurt Cobain, han som spelade i Nirvana och knarkade ihjäl sig? Han var gift med Courtney Love, och dom fick ett barn tillsammans. Hmm, för mycket information kanske... I alla fall, Courtney är grym som fan! Här är hennes bands senaste skiva!



Bilden är länkad.

Peace

B tycker att jag ser ut som en påfågel som tappat en balle eller något.

Jag har en enorm jävla hunger. Och det kvittar vad, och hur mycket jag än äter, den går inte över! Maten i skolan idag bestod av en gryta som jag tyckte smakade gammal brunstig getmjölk. Den innehöll rotfrukter. Förmodligen för nyttigt för en sån som jag. Men till min räddning fick vi stora långa feta korvar också! Det åt jag, och det höll mej uppe! Jag har haft matteprov också, och det gick både bra och käpprakt åt helvetet.
Jag är fortfarande lika trött, om ni ville veta. Jag är illa tvungen att läsa glosor, men sen ska jag bada. Det ska bli så otroligt jäkla skönt! Och så ska jag vräka i mej skit från Frasses. Jag vet inte om ni stadsbor som läser detta riktigt vet vad det är. Det är som McDonalds och sådär. Fast antingen godare, eller äckligare. I Ödeshög är det särklass på allt, en dålig särklass. Alla andra fick Max, Burger King och McDonalds. Vad fick vi? Jo, Frasses. Men det duger lika bra det också!

Här har ni en rätt bra gjord video om hur det är här jag bor.

Robert har somnat i soffan. Jag tittar på Välkommen Åter. Imorgon kommer pappa hem. Det ska bli rätt skönt.

Mott The Hoople – All The Young Dudes

Klart som fan att det är jag med conversen. Mitt i vintern, som kom idag tror jag. Jag måste ha nya skor faktiskt.
Idag har jag bakat negerbollar med Melinda, Hedvwig och My. Det var gött, och jag åt för många. Så jag blev bajsnödig. Och så satt jag i min egen ensamhet hemma och bajsade. Och så kom Elinor, som nu sitter här bredvid. Vi kommer väl sitta här och spendera kvällen med varandra. Och jag ska sitta och prata förstående, även fast jag gör glosor, eller duschar. Eftersom pappa är i Götet och lär sig hur man gör den här ni vet "Clear" när man tar någon elektrisk grej och trycker den mot någon som har hjärtstillestånd. Eller något. Och Robert tränar småbarn i innebandy, och sen ska han själv träna. Så ja. Inte fan gör det något med lite sällskap inte!

Ibland funderar jag över vad som skulle hända, (om det skulle hända så mycket), om någon lärare som jag har skulle hitta hit. Det har hänt, men det är lärare med sinne för humor också. Det är sällsynt. Fast det är klart, dom ohumoristiska är ju troligen och förhoppningsvis inte så insatta i det här med data. Väldigt förhoppningsvis hittar åtminstone inte en mystisk kort liten östegöte som har sjuka humörsvängningar som gillar att spika och sånt hit, inte heller en skånsk lite över medelåldern (?) kvinna hit, som säkert var en riktigt snygg brutta förr som alla ville sätta på och lyssna på Eurythmics samtidigt. Och inte en gammal avdankad fotbollstränare (eller vad hon var) med klimakterieproblem, som anser att den som inte yttrar sig enligt engelsk språk är rätt körd när det gäller betygen. Och som har något jävla problem med mej, men ändå gett mej ett fint MVG.

Nu ska jag faktiskt läsa i boken jag köpte i Stockholm. Dyngkåt och hur helig som helst, eller vad den hette. Måste bara tillägga att just för en vecka sen nu, hade jag så otroligt roligt. Jag som egentligen inte är något för energidrycker testade rätt många. Men äckligast var Rockstar. Jag kan inte för mitt liv förstå det, men tanke på vem jag är ni vet. Skitsamma, roligt som fan hade vi. Och det kan jag leva på länge!

Godnatt och dra åt helvete gott folk!

Hej alla äckliga moderater och dom fina och känsliga individerna!

Lysingskolan som jag är rätt fast på, har bytt ut dom kära ordinära tallrikarna som, ja dom flesta i alla fall, äter på. De har blivit utbytta mot fula äckliga fattiga plasttallrikar. Plast. Plast. Plast!!! Anledningen är att dom som jobbar i disken, som vi fint kallar mattanter (tjurkossor) inte fixar ljudet ifrån dom. Visst fine, synd om er. Och jag vet hur det är med nedsatt hörsel, men när jag ska sitta och skriva en deckare på svenskan kan inte jag säga "Eh fan vad ont jag får i fingrarna och händerna av att skriva, ge mej en dator någon?" Och till alla våras skräck i åtta a, så har nu borden och stolarna blivit utbytta mot nya. Och det är ingen som ens vill ha nya, alla tycker att dom gamla var bäst! Där har vi ännu en onödig investering.

Annars har jag nog inte så mycket inressant att yttra mej om. My, Amanda och jag diskuterade oerhört extrema saker på matten idag. Längden på penisar, och hur man räknar ut arean av en vagina. Nu när jag ändå nämnt det där sista ordet, så måste jag bara säga att jag tycker att det låter som ett vanligt svensk namn! Varje gång jag hör det, tänker jag på det. Inte för att jag gör det så ofta då kanske..

Här har ni en vanlig måltid fisk i skolan. Ser väldigt frestande ut, faktiskt. Fyllig sås och sådära...



PEACE va

Sista gången jag kollade klockan inatt, var det vid två hugget. Men ändå gick jag upp bra mycket tidigare än vad jag brukar. Så, ja jag är relativt trött. Och så ska jag försöka lära mej något på matten, om ca en timme. Jag vill inte ut heller, det är fan minusgrader. Fem sådana också. Och så låter jag som ett monster när jag nyser. Det enda bra med den här dagen är att det är håltimme, och att jag slutar runt två idag, för svenskan är inställd.

Fyfan vad jag snorar alltså...

Jag har kommit på att man blir beroende av facebook. Inte bra, inte bra. Ge hit lite kaffe och hård kaka att doppa så mår jag bättre.

Kent - Om du var här

Dagens humör:
Lugn.

Dagens roliga:
Gårdagens South Park avsnitt.

Dagens klädsel:
Jeans och sånt.

Dagens materiella vill ha:
En Pete Doherty vaxdocka.

Dagens beroende:
Längesen med Petter och Veronica Maggio.

Dagens tråkigaste:
Vet faktiskt inte.

Dagens gör:
Music.

Dagens borde göra:
Bajsa.

Dagens ord:
Åtrå.

Funderar på att sätta mej och lyssna på lite musik och klippa plektrum. Ja, det gör jag.

Där har ni lite av dagarna vi bodde på östermalm.