Jag är en idiot. En jävligt tragisk, blödig godhjärtad och ärlig idiot! Det är ett allvarligt fel på mej. Jag kan inte ljuga. Jag kan verkligen inte ljuga! Och nu tänker ni att det är väl hur bra som helst! Att leva ett långt och lyckligt sanningsenligt liv. Fast det är inte det. Jo, för att jag gjorde ett matteprov idag. Algebra. Lika svårt som en skåning har för att få ur sig ett rent och snyggt "r". I alla fall, Christina var lite vänlig och lät mej rätta till slarvfel. Och så satt vi där, hon och jag. Jag hade skrivit någonting, som hon inte förstod hur jag menade. Hon förklarade det rätta svaret, och frågade om det var så jag menade. Ja, om jag hade haft en lika svart själ som hår hade jag kunnat få ytterligare en poäng närmre godkänt. Men näe då. Jag fixar inte att ljuga! Det bara går inte! Inte ens för henne, som jag inte har någonting gott att säga om, förutom att jag fick chansen att rätta till lite skit. Jag bara kunde inte. "Näe, men det är fel då", sa jag. Det gick inte. Jag kan inte ljuga. Inte om någonting. Jag kan inte ens ljuga om att jag inte åt pannkakor igår, för det gjorde jag visst. Jag må vara en unge sänd från helvetet, men jag kan fan inte ljuga.

- Jag har en massa fina bilder att lägga upp här.