Min dotter känner knappt igen mej när jag kommer hem med flygplatspresenter.
Nu ska jag typ skita, äta och packa. Hatar att packa.
Men idag är jag ett rymdskepp.
I really fucked it up this time, didn't I my dear?
Jag ska åka till Gotland med en väldigt kär klass på torsdag. Med en lika kär klassföreståndare plus två föräldrar, och dom vet jag ingenting om så det är lika bra att jag håller käften. Och på den där resan kommer vi åka med nästan alla fordon som är påkomna. Vi åker runt halv nio på morgonen och är där runt halv ett på natten kanske. Det enda jag vet är att jag ska köpa ett vykort och skriva någoting förskönat på och skicka till min moster. Och att jag kommer befinna mej i väldigt många olika städer den dagen. Det blir la trevligt
Euphoria.
Stockholm's cold but I've been told that I was born to endure this kind of weather.
Stockhölm va sketvarmt. Och sketkul. Och sketbitterljuvt. Åh.
Vi besökte ett museum, ett tekniskt museum tror jag att det var. Och där kände jag mej för en stund lite gammal då det fanns sådana här tamagotchi's. Jag hade flera stycken när jag var liten. Vi fick även kolla på en film om vulkaner i 4D. Det var ganska coolt ändå. Och det var en frågesport om vulkaner samtidigt, och gissa vem som vann av alla oss trettio + därinne? Jo, jag. Alla fick sig ett riktigt gott skratt. Men jag var, och är, skitstolt. Hihi. Vann ju t om över min lärare i geografi, det är livets vinst.
När vi var i riksdagen var det relativt stelt och sådär. Men det var ändå spännande. Fredrik Reinfeldt va förbannat tråkig. Inte för att jag väntat mej något sådär skitkul, men ändå. Ful kostym och hängig som en ful gammal hund i ansiktet. Kan inte va lätt att genomgå en skilsmässa. Och sen va han kass på att svara ordentligt på frågor.
Gröna Lund har jag aldrig varit på förut. Men det va jättemysigt. Tills ösarbandet Raised Fist tog över hela Djurgården nästan. Inget band jag uppskattar egentligen, men musik i sig är oftast rätt okej när det är live. I mitten av publikhavet pågick en liten moshpit. Det va lite roligt tycker jag.
Det var så fint väder, och det blev så fint överallt då. Det var verkligen jättebra, och framförallt skönt att komma iväg och se lite annat än raggarna i bynn. Men värst var resan hem. Satan alltså. Trött, skitnödig och överjävlig. Så när jag kom hem skedde någon slags eufori inom mej, och jag somnade efter runt två, tre minuter efter att jag lagt mej till rätta. Men hemfärden va ändå trevlig.
Idag ska jag på bal. Eller inte jag, min käre broder. En annan får ju stå där utanför och glo litegranna och fota litegranna. Glida litegranna.
And I can be your baby, I'll be classy like a lady.
Det här är min vän Ebba-Pebbas foton. Hon i blont hår, skinnjacka med vit kjol. Hon fyller även år idag, berättade fb för mej. Så grattis till henne!
Är vintern så kall för att Gud vill straffa mänskligheten här?
Jag ska säkert göra en massa andra saker men jag har ingen vidare koll för jag har inte hållit käften så mycket de senaste SO-lektionerna. Det är med min kära klass jag åker. Trettio individer, trettio röster, trettio viljor. Jag hoppas att jag kan få sova en liten stund i alla fall. För jag känner att det kan bli intressant att se hur jag klarar dagen och kvällen, på så få sömntimmar. Men jag är ändå inte orolig, sov tre fyra timmar på två dagar, och gick i skolan den ena dagen också.
Sist jag va i i huvudstaden mötte jag en b-rud som tydligen läste min blogg, på plattan. Det va kul.
Hoppas att jag får se en kändis kanske. En värd sådan i så fall. Att se alltså. För min del. För alla människor är trots allt av samma skrot och korn, det finns ingenting att värdesätta högre.
Jag ska vara som färger på natten.
Men Henkan han kan ju det där va.
Vet ärligt talat inte om den här intervjun innehåller något sådant moment, för jag orkade inte titta. Men det är allt tursamt om det innehåller det.
Idag hade vi spexfoto, we danced to the Jailhouse Rock.
"Det spelar ingen roll att man inte förstår texterna, man blir rörd i alla fall."
Youth Novels.
Miss Li till "Så mycket bättre".
Pluras Kök ska också komma med nytt. Håkan Hellström ska va med och gästa bland andra. Det blir också jävligt fett. Nu väntar jag bara på att Jocke Berg kanske ska släppa lite på sin integritet litegranna och va med i nåt trevligt han också.
Svarta linjer, och jag hänger envist kvar.
Sluta nian ska ju bli svinkul, har jag tänkt i alla dessa år. Det ska det, men det är så bitterljuvt också. Och det är så mycket som ska fixas och förberedas. Det där tänker man inte riktigt på då, utan man ser i princip bara bilden av sig själv och sina klassisar stå där på vagnen och skrika ungdomshalsarna torra, metaltorra. Men det är spexfoto, underhållning i kyrkan som ska fixas, plakat om lärare, vart festen ska hållas, vart man ska åka på klassresa, vilken traktor och vagn man ska ha, och björkar, aliminuimburkar och ballonger och tydligen underkläder för våran del. Vart den sista middagen ska ätas. Har nog glömt någonting. Jo just det. Det eviga hemska tjatet och letandet efter en passande klänning. Jag har gett upp lite. Tänker bara hitta något jag tycker är snyggt, önskar nästan att jag vågade gå naken. Fast då hade jag väl åkt fast för något slags ofredadande. Och mucktåget, vad man ska klä ut sig till. Det är liksom livets jävla bestyr. Och mitt i all stress med både betyg och förberedelse ska man ändå försökta njuta för att det är det sista av våra liv på högstadiet. Det går inte ihop sig. Kunde inte sjuorna och åttorna få agera tjänstefolk och göra allting vi bad om? Hade kanske varit något.
Jag är så djävulens trött. Och imorgon ska jag plugga regering och riksdag, för dagarna är inte många att räkna tills vi åker till Stockholm och är med när los politicos del Suecia verbal-slåss. Det kommer bli så jäävla fett alltså. Är bara lite fundersam över om de tänker omhänderta mina Martens, för att de misstänker att jag har stålhätta i dom och planerar att sparka ihjäl samtliga i pleninsalen. Eller vadfasen det heter. Ja, livet är så sketet spännande!
Ingen vill veta vart du köpt din tröja.
Lösningar på beteendeproblem i skolor ligger inte i någon socitetsmundering
Ett förslag om att elever i skolorna i Sverige ska bära skoluniform har lagts fram av regeringen.
De ska bära skoluniform för att minska mobbning, och eventuell tävling om märkeskläder och
försöka få stopp på fördomar och dömande av andra människors utseende, och för att de
ska se någorlunda presentabla ut. Så det krävs alltså en jävla mundering från topp till tå för att
få bot på detta? En sådan simpel och framförallt flyktig "lösning" för att vi ska försöka få slut
på dessa problem bland elever i skolorna? Skitsnack. Det är inte kläderna det hänger på, det
är oss själva. Det är vi som ska fostra och vägleda den generation vi satt till världen, det är
inte någon kjol eller någon jävla skjortas ansvar. Det är vi föräldrar tillsammans med lärare
som ska försöka ge ett någorlunda hum om att skilja på vad som är rätt och fel i samhället.
Det är inte okej att se ner på någon alls, välbärgad eller inte. Blont hår, brunt hår, svart
eller vit. Klädd i rosa eller helt i svart, det spelar ingen roll. Det hänger inte på några
uniformer, det hänger på oss människor. Dessutom tror jag att speciellt ungdomar
behöver få vara lite extra frispråkiga under sina tonår, för det är då hela den här "vem är jag"
grejen börjar växa, och då behöver man lite space. Och vad gäller att se presentabel ut är
egentligen ett problem som ännu inte är helt löst i samhället. Du kan inte jobba på äldrevården
med en massa piercingar i ansiktet för att det ser inte presentabelt ut. Är det det vi vill föra
vidare till våra barn, att det ibland inte är okej att vara sig själv för att det inte passar andra?
Uppenbarligen är detta ett ämne som är jävligt värt att tag i, men jag tänker fan inte vara en
av dom som helt ärligt tror att lösningen ligger i knästrumpor och en präktig kavaj.
Gissa människan - Part one.
Det här får bli vår sista dans, det sista vi två ser av varann.
Det är att allting runt omkring en, inklusive du själv är pengar. Om jag sitter någonstans och känner mej avslappnad och njuter av en fin stund, kan den tanken komma och bränna den tunna tråden lite. Sängen jag ligger i är pengar, kläderna jag har på min kropp är pengar, tid är pengar, min kropp är pengar. Världen utanför är pengar, bilarna är pengar, gräset är pengar, vädret är pengar. Allting är på ett eller annat sätt pengar. Det låter säkert väldigt konstigt, men jag vet inte. Tycker bara att det är jävligt hämmande. Otäckt. För hur man än beter sig kommer man aldrig ur det. Man själv är ju i princip en vandrande bunt med pengar. Vad är frihet liksom?
Minusgrader rensar luften, ensammen i skogen.
Några saker jag fick. Kent-boken var enorm och skittung, och hade fina men jävligt bisarra bilder.
Dear Cherry Lady, I had you in my head, now I'm waiting for you in my bed.
And at once I knew, I was not magnificent.
I've got a secret, I can't tell you.
I andra båset bredvid mej hörde jag hur en annan tandställningskille småpratade med tandsköterskan. Han lät så jävla trevlig, och va trevlig också. Hade varit intressant att se hur han såg ut. Om ansiktet skulle vara ungefär så som jag föreställt mej i huvudet, till den rösten. Han lät mörkhårig. Så om du känner dej en aning träffad så hör gärna av dej i kommentarsfältet nedan. Skulle va kul att få träffa dej.
Imorgon ska jag gå upp klockan nio. Livets välförtjänta lyx. Det icke välförtjänta är att jag ska orientera den årliga orienteringen, tio i tio. Livets helvete. Fast jag får väl försöka hitta någon slags njutning i den ändå, det är ju trots allt den sista jag gör någonsin. Sådan tur har jag nog inte i alla fall, gymnasiet lär komma ikapp mej. Men livets återigen välförtjänta lyx är att jag får åka hem när jag är färdig. Jag räknar att vara hemma till tolv igen. Då kan jag sova lite till, äta god mat, bajsa, kissa och duscha och ha det gött. Livet ♥
(Jag får sova i tio timmar)
Bedårande barn av sin tid.
Väskan är från 1974 ungefär. Mamma hade den när hon gick i sjuan. Jag gillar den. Dels för att det finns en massa historia i den, med den, som synes. Men också att just sådana väskor är moderna idag. Det finns egentligen ingen anledning till att slänga en del saker, för det går alltid att använda igen i alla fall.
Tårtan är ifrån ett litet släktkalas för mej och Sofie. Tårtan var god, och fatet fint. Fast jag åldras inte förrän på onsdag. Passa på att överraska mej då.
