Sluta nian ska ju bli svinkul, har jag tänkt i alla dessa år. Det ska det, men det är så bitterljuvt också. Och det är så mycket som ska fixas och förberedas. Det där tänker man inte riktigt på då, utan man ser i princip bara bilden av sig själv och sina klassisar stå där på vagnen och skrika ungdomshalsarna torra, metaltorra. Men det är spexfoto, underhållning i kyrkan som ska fixas, plakat om lärare, vart festen ska hållas, vart man ska åka på klassresa, vilken traktor och vagn man ska ha, och björkar, aliminuimburkar och ballonger och tydligen underkläder för våran del. Vart den sista middagen ska ätas. Har nog glömt någonting. Jo just det. Det eviga hemska tjatet och letandet efter en passande klänning. Jag har gett upp lite. Tänker bara hitta något jag tycker är snyggt, önskar nästan att jag vågade gå naken. Fast då hade jag väl åkt fast för något slags ofredadande. Och mucktåget, vad man ska klä ut sig till. Det är liksom livets jävla bestyr. Och mitt i all stress med både betyg och förberedelse ska man ändå försökta njuta för att det är det sista av våra liv på högstadiet. Det går inte ihop sig. Kunde inte sjuorna och åttorna få agera tjänstefolk och göra allting vi bad om? Hade kanske varit något.

Jag är så djävulens trött. Och imorgon ska jag plugga regering och riksdag, för dagarna är inte många att räkna tills vi åker till Stockholm och är med när los politicos del Suecia verbal-slåss. Det kommer bli så jäävla fett alltså. Är bara lite fundersam över om de tänker omhänderta mina Martens, för att de misstänker att jag har stålhätta i dom och planerar att sparka ihjäl samtliga i pleninsalen. Eller vadfasen det heter. Ja, livet är så sketet spännande!