Idag har jag typ bara pratat. Debatterat (jag blev fan nästan utklassad, skyller det på att jag inte är en snabbtänkt person), nationella i matte och i engelska. Det är inte min grej att prata när det väl gäller alltså. Har varit rätt skicklig på det förut faktiskt. Men nu är det nästan som hallcinationer och fylleprat ungefär. Jag är mer en skrivmänniska. För då kan man sitta ett tag och verkligen tänka igenom hur man vill formulera det, så att budskapet kommer fram på bästa sätt. Fast det är klart, Henrik Berggren i Broder Daniel sitter ju ofta en stund och tänker lite innan han svarar. Men han ser inte ens besvärad ut, eller stressad. Och jag blir ändå en aning pressad och sen får jag prestationsångest och så blir det bara träligt. Jag är nog ganska rolig, kanske.

Men Henkan han kan ju det där va.




Vet ärligt talat inte om den här intervjun innehåller något sådant moment, för jag orkade inte titta. Men det är allt tursamt om det innehåller det.