Det här får bli vår sista dans, det sista vi två ser av varann.

Ibland brukar jag tänka på en sak som jag inte vill tänka på, för det skrämmer mej så extremt mycket. Och när jag tänker på det, tänker jag bara att jag vill glömma bort att jag ens tänkt på det. I huvudet så blir jag alldeles panikslagen på något vis. Jag har nog aldrig sagt det till någon heller tror jag.

Det är att allting runt omkring en, inklusive du själv är pengar. Om jag sitter någonstans och känner mej avslappnad och njuter av en fin stund, kan den tanken komma och bränna den tunna tråden lite. Sängen jag ligger i är pengar, kläderna jag har på min kropp är pengar, tid är pengar, min kropp är pengar. Världen utanför är pengar, bilarna är pengar, gräset är pengar, vädret är pengar. Allting är på ett eller annat sätt pengar. Det låter säkert väldigt konstigt, men jag vet inte. Tycker bara att det är jävligt hämmande. Otäckt. För hur man än beter sig kommer man aldrig ur det. Man själv är ju i princip en vandrande bunt med pengar. Vad är frihet liksom?

Tumblr_m3z5fulhr31qlvr5bo1_500_large

Kommentarer
Postat av: furman

du är klok som en bok

2012-05-14 @ 15:19:03

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0