Ingen vill veta vart du köpt din tröja.

Jag fick ett ämne i skolan som jag ska argumentera för snart. Skoluniform. Men jag blir tilldelad min ställning precis den lektionen, så jag får väl sitta där som ett fån eller någonting. Men innan den heta diskussionen ska man skriva som en insändare till en tidning, och då får man välja hur man ställer sig till frågan. Att vara emot kändes ganska naturligt för mej. Mitt bidrag är texten nedan. Gillar ju sånt här, det är gött att ha något att bita lite i liksom. Livet är ju äckligt och jag gillar att leka med det.



Lösningar på beteendeproblem i skolor ligger inte i någon socitetsmundering 

Ett förslag om att elever i skolorna i Sverige ska bära skoluniform har lagts fram av regeringen. 

De ska bära skoluniform för att minska mobbning, och eventuell tävling om märkeskläder och 

försöka få stopp på fördomar och dömande av andra människors utseende, och för att de 

ska se någorlunda presentabla ut. Så det krävs alltså en jävla mundering från topp till tå för att  

få bot på detta? En sådan simpel och framförallt flyktig "lösning" för att vi ska försöka få slut  

på dessa problem bland elever i skolorna? Skitsnack. Det är inte kläderna det hänger på, det 

är oss själva. Det är vi som ska fostra och vägleda den generation vi satt till världen, det är 

inte någon kjol eller någon jävla skjortas ansvar. Det är vi föräldrar tillsammans med lärare 

som ska försöka ge ett någorlunda hum om att skilja på vad som är rätt och fel i samhället. 

Det är inte okej att se ner på någon alls, välbärgad eller inte. Blont hår, brunt hår, svart 

eller vit. Klädd i rosa eller helt i svart, det spelar ingen roll. Det hänger inte på några 

uniformer, det hänger på oss människor. Dessutom tror jag att speciellt ungdomar 

behöver få vara lite extra frispråkiga under sina tonår, för det är då hela den här "vem är jag"  

grejen börjar växa, och då behöver man lite space. Och vad gäller att se presentabel ut är 

egentligen ett problem som ännu inte är helt löst i samhället. Du kan inte jobba på äldrevården 

med en massa piercingar i ansiktet för att det ser inte presentabelt ut. Är det det vi vill föra 

vidare till våra barn, att det ibland inte är okej att vara sig själv för att det inte passar andra? 

Uppenbarligen är detta ett ämne som är jävligt värt att tag i, men jag tänker fan inte vara en 

av dom som helt ärligt tror att lösningen ligger i knästrumpor och en präktig kavaj.


Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0