"Pappa, jag vill bli skådespelare när jag blir stor."

Kostymer i jeanstyg va inte något att ha, tycker jag. Jävla fan. Lite ledsen är jag ändå, så jag ska stoppa i mej en massa choklad blandat med varma hallon för att jag är en tragisk person. Tur att Filip och Fredrik kommer och räddar mej sen, fina män det där.

Annars är väl livet ganska enformigt i sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0