Hon tittar sig själv spegeln, och granskar hela sin spegelbild och finner majoriteten av sig själv negativ. Hon tittar med de dära speciella ögonen, och det är just det att hon tittar på sig själv också. Men egentligen vet hon inte hur jäkla fin hon egentligen är.

Alla människor har ett extra vakande öga på sig själva. Det onda ögat som gärna påpekar fel, och letar efter missnöjen. Väldigt vanligt är det att det där ögat gör sitt bästa just framför spegeln. Många har rätt höga krav på sig själva, och vill gärna pressa sig själva och det de tar för sig till det allra bästa.

Och när hon står där framför spegeln kommer det kritiska inom henne verkligen fram, och det där ögat arbetar för fullt. Men skulle man ta ut henne ur sin kropp, göra henne till en helt annan människa för en dag eller så, och låta henne möta sitt gamla jag på stan eller vad som helst, skulle hon verkligen tänka att den personen ser ut som skit då? Nä, det tror jag inte. Jag tror att hon skulle tycka att hon var fin. Tro mej.

Jag tror faktiskt helt och fullt att det är på det här viset. För människor lever ständigt i att man själv inte är sådär bra som någon annan man känner, eller vet om. Och att varför skulle jag vara speciell eller fin, jag är ju bara jag? Svaret på frågan, finns också i frågan.

Så tänk på det nästa gång du granskar dej själv i speglen, vad hade du egentligen tyckt om det visuella du ser framför dej om du hade mött den här personen i ett annat liv, i en annan tid?

Det du ditt äckel.