Thorsten Flinck däremot. Så naket, genuint, själsligt, andligt, känslofyllt, sårbart. Påminde om Thåström. Jag gillade han faktiskt. En av de få låtarna som faktiskt hade någon vettig mening, och en bakgrund med berättelse till. Sen va Dead By April rätt bra också. Growlmannen va snygg som få.

Nu ska jag sova igen. Imorgon ska jag va Greta Garbo.