Jag sov tre timmar inatt sammanlagt. Sen somnade jag en halvtimme innan jag skulle gå upp. På den halvtimmen fick jag en jävla trälig huvudvärk. Love life. Men jag drack kaffe, tog tablett och tittade på Vakna Med The Voice, som bjöd på lite humor idag. Så jag skrattade högt. På en morgon. För mej själv. Fatta så glad på en måndagmorgon, och jag låg inte ens med någon igår. Nä usch, det där skrev jag aldrig.

I skolan erbjöd livet premiär för mej på en Brodwayscén. I stort sett. Det var ganska roande att spela en gammal klimakterietant som hade tandläkaren kär, som hade väldigt ambitiösa (trots allt) motspelare, på scénen. Längst fram i klassrummet. Jo, men visst förstår ni.

Ack och ve, ingen sömn. Fast jag fick i alla fall se hur det sakta men säkert blev allt ljusare på himlen. Och så fick jag mej en liten tankeställare, som jag på något sett ändå kom i underfund med trots allt. Det ska jag skriva om en, eller någon gång.

Annars har jag bara två saker kvar att säga er.

1. Livet är som en snus under läppen (fundera över vad jag menar med den metaforen ni!).
2. Det är borgerligt att dricka mjölk ur vinglas. Det gjorde faktiskt jag häromdagen, i brist på rena arbetarklassglas. Fy skäms din eländiga borgarslyna.