Idag, på bara några korta meter har jag känt mej lite som en lokalkändis. För på bara några korta meter på min väg hem, hälsade fyra människor på mej som jag inte känner. Alls. Tre människor i bilar, och en på vägen. Eller är det kanske bara så att människorna i mitt samhälle, just idag, är härliga för tillfället? Må så vara, må så förbli.

Annars idag har jag skrattat så jag gråtit. Av ett skämt. Jag brukar inte skratta så pass högt åt ett skämt. Men det var faktiskt ett internskämt, och det förklarar saker och ting. Imorgon ska jag dansa fastän hjärtat brister och ha ett sista påsklov i grundskolan. Jag vill gråta.

Förresten så är det borgerligt att ha en kristallkrona på sin toalett.