Jag börjar morgonen med kaffe och cigg. Tidningen där jag kan läsa om väder och politik ligger på det nakna hallgolvet framför mej. Fan, jag måste skaffa en matta.

Jag kommer ihåg min mammas matta. En persisk, köpt på second hand. Sorgligt nog pissade hunden ner den året innan jag flydde mitt hem. Nu har jag ett nytt hem vid "barnmördarkorset". Det kanske är därför jag känt mej så jävla vuxen på sistone.

Fläkten i köket är sönder. Vi har festat sönder den. För mycket vin, dans och gin kan inte riktigt bli bortblåst. Men så kul vi hade det. Fast nu har jag blivit tvungen att ta bort brandvarnaren eftersom hela ettan är rökfylld, och då hade den börjat skrika. Ungefär som mammas gälla röst: "Vad ska det bli av dej?". Inte undra på att Ebba Grön har präglat de senaste åren utav mitt liv. Men när det blir vår kan jag sätta mej i fönstret igen, och röka bort mitt liv, och röka tillbaka min brandvarnare. För en sådan ska man ju ha i ett välutrustat hem. Men min fläkt lär nog inte bli tillbaka-rökt, för jag tror inte att min hyresvärd känner någon sympati för en sådan som jag, ty han är av negativ sort.