I fredags morse vibrerade mobilen. Trodde att det var alarmet, det tror jag alltid. Vilken press att prestera i livet liksom. Men istället stod det något väldigt långt nummer som jag inte kände igen, på skärmen. Tittade noga och länge och funderade om jag skulle svara eller inte, för jag visste att det är en sån där vilsen felringare. Ack så rätt jag hade. "Hej det är Amanda", sa jag. "HALLÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!", nästan skrek en otroligt barsk och argsint kvinnoröst. Jag sa hej igen, vet inte varför, men att tänka klart på morgonen är en klass för sig. Och då la hon på. Blev lite irriterad, man kan väl i alla fall vara hövlig nog att ursäkta sig. Men en del är tydligen så jäkla pretto att dom inte ens törs ta en pinsam situation där man inte ens är face to face. Inte ens det hörrni. Inte ens det.

Jag har spelat gitarr, jag har... Faktiskt inte gjort ett piss.
Sharon