Vi är förlorade, vi två sen vi var sjutton år.

(Tråkig och ointressant information om mitt liv).

Här sitter jag. Med kaffe. Med havrekakor i magen. Jag dricker inte kaffe. Doppar bara havrekaka i det.

Imorgon har jag utvecklingsamtal. Alltid lika spännande. Jag vet vad som väntar. En het diskussion om min otroligt omtalade blogg. Hur det gått för mej på musiklektionerna efter, ja allting. Ni som vet. Och om jag läst mer, eller börjat motionera. Rätt förutsägbart och tråkigt. Och så kommer vi nog snacka om att jag är okoncentrerad. Funderar nästan på att göra ett riktigt jävelskap imorgon, så det blir lite action på skiten.

Ända sen vecka nio har jag haft flera prov.

Nio, spanskaprov plus fysikprov.
Tio, engelskaprov.
Elva, teknikprov.
Tolv, Kemiprov.

Nu vecka tretton väntar matteprov. Det ska tamejfan bli godkänt.
För sen vecka fjorton och femton, ska jag ut och "arbeta". På praktik. Ska vara hos Sofie, på något café/resturang. Det blir helt okej. Så jag flyttar hemifrån i två veckor. Fast jag kommer hem på helgerna. Det lär inte bli mycket skrivet här då inte. Kanske är bra för mitt rykte i skolan. Vem vet?

Och vecka femton på fredagen åker jag till Danmark. Ska blir roligt. Dock svider det i musikhjärtat, för en spelning blir då tyvärr iställd. Vi skulle ha spelat på en antirasistgala. Hade varit så jävla gött. Så jävla gött.
Sen är det ju lov i en vecka också. Och så är vi lediga måndagen också. Det gillar jag skitmycket.

Efter det är det egentligen inte långt kvar till sommarlovet ändå.
Fasen så fort det går.

Snart blir jag arton. Hallelujah!

Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0