Så obegripligt stort, att du vill vara min.

Ännu en gång låter jag er gråta blod av nackspärr. Gött va?



Idag har det inte hänt mycket annat än att jag varit slut i huvudet. Den enda energin min kropp ägde, tog ut sin rätt på hemkunskapen när jag stekte hamburgare. OCH, formade dom. Dom blev så fina så. Jättefina faktiskt. Och så hittade jag en massa sköna trumkomp och rytmer att göra, med stekspaden och stekpannan. Lät skitgött. Vi körde både Ring of fire med Cash, Loca med Shakira, och The salmon dance, med några vad dom nu heter. Fast sen kom han den där miljövänliga typen till lärare som kör hybridbil, och sa att jag skulle ta det lite lugnt. För att spisen skulle hålla. Men så jävligt trummade jag inte!
Asmiljövänlig är han vet ni.

Ikväll ska jag hälla i mej cola och låta den fräta sönder min tandställning, kanske låta den rosta lite också. Och så gråta lite till någon fin musik jag hittar.

Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0