Den här dagen började som i en SD-anhängares rövhål ungefär. Sen (ja, som alltid!), och tänker att idag kan jag ju faktiskt ändå cykla till My. Det hinner jag. Jadå, klart jag gör.
Så, slänger ner jumpapåsen i korgen, sätter på mej mina vantar och drar iväg. Åh blött ute idag. Inte långt ifrån huset närmar jag mej en vattenpöl. Lite vatten har ju ingen dött av, tänker jag och kör rakt igenom det. Men lite is under vattnet dör jag nästan av! Givetvis ramlar jag, och hela mitt ena ben blev sådär skitblött, som om någon hade pissat på mej. Mina skor och strumpor likaså. I den stunden var jag SÅ otroligt jävla förbannad. Så jag drog hem igen, slängde upp dörren och skrek: "PAPPA, NU FÅR DU FAN SKJUTSA MEJ!". Och så kommer dom vanliga frågorna som en förälder ställer ni vet. Som, "har du ramlat?", "slog du dej?", "är det säkert att du inte slog dej?", "är det riktigt säkert att du inte slog dej?". Jo, klart som fan att jag slog mej, men lite smärta har väl ingen dött av, och jag har ju liksom inte brutit höften eller så.

In i rummet, sliter av mej byxorna och strumporna som var blöta, hittar fort nya byxor och nya strumpor. Klart att dom närmsta byxorna var dom med ett skitstort hål nästan i arlset. Men jag antar att jag får bjuda på det som alltid. Lite sexuell reklamering i skolan gör väl ingenting ändå? Och så på med dom svarta conversen, istället för dom röda som också blev dränkta. Och iväg. Det gick bra, mitt mentala tillstånd är helt okej faktiskt. Det enda som plågar mej är att det gör lite ont efter mitt fall.

Men jag har ändå humöret kvar! Lilla pappen dövade mitt abstinensbesvär efter cola (får ont i huvudet om jag inte dricker det), och så ska han, jag och Amanda dra till Tranås ikväll och kolla på min käre broders skådespelardebut som olika karaktärer i Astrid Lindgrens värld. Kommer få mej ett riktigt gött skratt!
OCH, studiedag imorgon. Härligt, härligt!

Puss på er som förtjänar det!