Jag har alltid skrivit. Sen jag var liten. Jag kommer ihåg att jag hade en bok. Den var rosa. Den var rosa, med hjärtformade klistermärken på. Jag kunde skriva allt från dikter, till liknande krönikor (som jag inte ens visste var krönikor), glada texter, arga texter, ledsna texter. Jag kunde skriva ner låttexter jag tyckte var bra. Citat. Allt möjligt. Allting. Just bara för att. För att jag tyckte om det. Och kunde inte vara utan det. Ungefär som när man är skitnödig, då går man och skiter. När jag vill skriva, då går jag och skriver.

Jag har alltid haft starka åsikter. Och varit envis. Jag har inte ätit spenat sen jag var riktigt liten. Jag minns att min dagmamma försökte tvinga i mej det. Men jag gav mej aldrig.
Jag har under de senaste åren även följt Svergies politik, som jag intresserat mej för en del. Jag har byggt upp en egen uppfattning, av vad jag tycker är rätt och fel, vad nu gäller det. Som precis alla andra gör. Inte bara inom politiken. Inom allting som ens liv innehåller. Folk bygger upp sina egna uppfattningar, skaffar sig åsikter, lär sig av sina erfarnheter man får genom åren. Livet är en lång väg av lärdomar.

Människor, vare sig dom säger det eller inte, har åsikter. Som man ska stå för. Har man en åsikt om något, och någon annan ogillar det, ska man inte ursäkta sig. Det är som att ursäkta hela ens jag. Ens existens, ens personlighet. Man kan spy på folk som har för fet stolthet, men så lite stolthet så man känner att man måste ursäkta sig för att man yttrat vad man tyckt, borde man inte heller ha. Jag undrar nästan om det kan vara ännu värre.

Jag har lärt mej många saker i livet. Om livet. Trots att jag knappt är femton år. Det är både bra och dåliga saker. En sak jag lärt mej, är att folks förmåga att förstå sig på ironi i samhället, är jävligt dålig rent ut sagt. Ironi kan få vem som helst att framställas som en idiotisk person. Det kan få vem som helst att framställas som en skithärlig människa. Både på gott och ont. Men dock mest ont.

Ärlighet är någonting viktigt för mej. I livet. För alla skulle jag tro. I allas liv, om nu inte världen är så rutten som man undrar ibland. Ärlighet, lojalitet, kärlek och en rejäl drivkraft är viktigt.

Världen har nog alltid haft stora problem, om någon människa kommit och sagt något som enligt många, är totalt opassande och idiotiskt. I många länder kan man få fängelsestraff, om ens åsikt inte är "rätt". En åsikt kan inte vara varken rätt, eller felaktig.

I Svergie har vi tursamt nog både yttrandefrihet och tryckfrihet. Yttrandefrihet handlar om att framföra sin åsikt utan censur, begränsning eller någon form av bestraffning. När FN talar om yttrandefrihet, lyder deras ord såhär:

"Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".

Tryckfrihet handlar om att det är helt okej att skriva, och trycka information och uppfattningar alldeles fritt i en text. Som till exempel tidningar, böcker, flyglad, eller i mitt fall internet. Det är helt okej utan censur, eller förhandsvisningar.

Men har man många åsikter, och inte är rädd för att stå för dom, kan man få mycket skit kastat på sig. Och det tror jag att alla som ser sig ha detta, är mycket väl medvetna om.
Publicerar man saker på internet är det allmänt och till för alla att ta del av. Såvida man inte har något som är lösenordsskyddat, eller liknande. Men är det allmänt, kan precis vem som helst läsa det. Folk som inte ens är behöriga till det. Men så är det, och det tror jag också att alla som har ett slags allmänt nätverk är medvetna om.

Till exempel har ett flertal av mina lärare varit inne här och tittat. Råläst, lusläst, kollat på bilder, köttat igenom hela arkivet, jag vet inte hur mycket egentligen. Jag tror också att jag låter det stanna där, jag känner inte riktigt något behov av att få veta vad dom sett och inte sett. Eller läst, och inte läst. Tydligen har det även varit prat om min blogg, på lärarrummet. Det tycker jag lät jävligt intressant om jag ska vara ärlig.

Jag går i skolan fem dagar i veckan, och har gjort i nio år nu. Det låter nästan hemskt när jag säger det att man spenderar nog mer tid där, än vad man gör med sin familj. Tragiskt egentligen. Men alla människor man träffar där, blir lite av en del i ens liv för ett tag. Även om dom inte ingår i ens privatliv. Ingen gillar alla, ingen älskar alla.

Jag är en mycket ironisk person. Oftast väldigt skämtsam, men har en allvarlig sida också. Som alla har. Det är svårt att säga hur man är, för det vet man ju egentligen inte själv. Men jag tror att antingen tycker man om mej, eller så avskyr man mej bara. Det finns nog inget slags mellanting.

Som jag nämnde, har jag alltid skrivit. Jag vet inte om jag alltid varit lika grov i mitt sätt att skriva, som jag är nu. Att folk kan finna det ytterst stötande. Personligen kanske. Fine, alla har rätt att skaffa en åsikt om vad jag skriver, och en uppfattning om hur jag verkar vara. Är människors uppfattning om mej att jag verkar vara en bra person, underbart! Är det att jag verkar vara en rå jävla bitch, okej! Det är okej för mej att folk tycker som dom gör om mej. Även om jag finner det vara absurt. För det viktigaste för mej, är att jag själv vet vem jag är. Att jag är trygg i mej själv. Och det är jag. Jag är trygg, och jag vet vem jag är. Jag ber aldrig om ursäkt för att ha delat med mej av en åsikt eller uppfattning som någon inte hållit med om.

Som sagt har verkligen fel typ av människor i mitt liv, varit inne här. Läst och sett saker, som dom helst inte skulle ha gjort. Men jag vet att detta är en allmän plats, till för alla som vill se skiten. Så fine för mej! Folk har blivit upprörda om vad jag har fått för uppfattning om dom, och hur jag valt att skriva det. Uppenbarligen tagit åt sig, och blivit rätt sura som fan för det. Och det är skit som jag får ta. Och det är okej. Jag är medveten om det.
Jag tänker fortsätta skriva precis som jag vill, hur jag vill, om vad jag vill, när jag vill och om jag vill. Jag står för precis allting jag skriver, och tänker aldrig ursäkta mej för en uppfattning eller en åsikt jag har.

Vill nu alla dessa obehöriga människor fortsätta läsa och gnälla om mitt sätt att skriva på, så okej. Gör det. Det här är mitt nätverk, mitt liv, mina ord, mina upplevelser, mina uppfattningar, mina åsikter. Jag tänker inte ändra på mej, eller mitt sätt bara för att det inte passar andra. Det är min yttrandefrihet, och tryckfrihet som människa.

Jag blev som jag blev, jag är som jag är.
Det här är jag.