Jag skrattade idag. Jag skrattade som fan. Asgarvade gjorde jag t om faktiskt. Det är inte det att jag är så pass depressiv att jag inte har kvar förmågan att skratta längre, nä för fan. Men jag har varit så otroligt äckligt okoncentrerad idag. I allting jag gjort. Och ja, som min spanskalärare sa, "Amanda du ser sliten ut!". Det är jag. Och på matten tog jag två penvässarlock och satte för ögonen. Och så tog Amanda ett kort när jag skrattade. Och med dom där lockena, och min tandställning såg jag så jävla ful och rolig ut. Hedviwg, jag och Amanda skrattade så vi tjöt. Och jag skrattade så mycket att jag gled av stolen. Och jag vill bara säga att, det var så härligt.

Men när jag kom hem så blev jag plöstligt en fin tjej. Jag pluggade duktigt på kemiprovet vi har imorgon. Jättefint och duktigt verkligen. Och så gjorde jag lite matte, så jag får godkänt på nästa prov vi har om en vecka. Och så diskade jag lite skit som stod i diskhon. Jag är en snäll pundare trots allt.

Och så har jag utvecklingsamtal på måndag halv fem också. Det känns som om att jag egentligen inte behöver närvara. Det mesta snacket kommer handla om musiken, att jag ska börja läsa och motionera. Men det kommer dom aldrig kunna tvinga mej till. Hårt mot hårt.

Raymond & Maria – Storstadskvinnor faller ner och dör

Det är vi kvinnor som är uppväxta i hålor, som överlever.