Förut idag, när Amanda och jag gick hem från skolan stod det en människa framför oss, med något som såg ut att vara en kamera. Jag sa till Amanda, ska han ta kort eller? Näääe då, sa hon. Så gick vi förbi. Vi hörde klicket.

Sen när jag bara var några meter ifrån mitt hus, stod det ett par ungar där jag gick. Dom glodde som fan. Jag gick förbi och log lite mot dom, så dom inte skulle tro jag var någon slags mördare eller så. På vägen upp mot dörren kände jag deras ögon i min rygg. Jag vände mej om innan jag låste upp. Där stod dom kvar och tittade fortfarande. Jag fnissade lite för mej själv och log, öppnade dörren, gav dom en sista blick (en snäll sådan faktiskt), och gick in.

Och sen kommer dom små äcklena och tittar in i fönsterna, och bankar och skriker och har sig, nej. Så långt gick det tyvärr (?) inte.

Ibland finns det märkliga dagar. Det gillar jag.