Sedan spelningen har vi fått mycket respons! Både dålig och bra. Det är roligt. Haha.
Och så finns det en, ja gubbe vafan. Som fotar saker. Han snackade med mej på facebook. Han sa att det var "trevligt" att lyssna på oss, och att han också gillar att lyssna på "annorlunda musik ibland". Jag kände mej lite fnissig när jag läste det. Och så tjatar han väldigt ofta om att han ska få veta när vi spelar nästa gång, så han kan komma och fota oss. Han tjatar som en jude alltså. Som ett barn på toys r us, som vill ha en dyr leksak.

Men det känns rätt gött att vara eftertraktad.