Jag trivs med jullov. Det känns lite som en skildring av "Släpp fångarna lös, det är vår!". Heh, kanske inte.
Idag har jag varit en hårt arbetande kvinna. Har suttit och plockat bort ett flertal bilder från min vägg, som satt fast det sånna där vita djävulshäftstift ni vet. Och för att få bort skiten måste jag liksom sticka den lite under naglarna för att det ska gå vägen. Mitt ena pekfinger är lika ömt som ett modershjärta för sina barn.
Min kära propra väninna Myy och jag har varit på underbara fläskiga ICA och handlat duglig mat till nyår. Det ska bli schnitzel, klyftpotatis och bearnaisesås. Och jag ska panera schnitzeln hade jag tänkt. Jag blir ju sexton nästa år ju. Dags att flytta ifrån mamsen och pappsen och leva fattigt men roligt. Tjoho. Kom gärna och hälsa på mej om du vill. Jag kommer inte att bjuda på te, för det dricker jag inte. Finns en möjligthet att kaffe kan finnas tillgängligt om jag har havrekakor hemma i skåpet. Annars blir det saft helt enkelt. Och eventuell medtagen vätska från besökare och inneboende, om jag skulle beblanda mej med sånt folk.

Robert och jag syskon-jammade stenhårt förut. Han va en riktig jävel på tamburin! Vem hade trott det?
Ikväll har jag legat i Myys soffa och i hennes knä och tittat på den där smurffilmen. Den va tamejfasen bra alltså. Dom va söta, och det slutade med att vi fick en liten jobbig känsla av att vi desperat var tvungna att ha varsin. Dock så fullföljdes icke våra spontana känsla.