Det finns en kille i skolan. Håhåhåhå, med dom orden trodde ni att jag blivit lite vårkåt va? Ja, fast nä.
I alla fall. Han har något fel. Jag vet inte riktigt vad det är för fel, men han är otroligt barnslig kan man säga. Men jag tycker nästan han är lite go faktiskt! Och han är lång och rätt mycket rund och trind. Det händer att han och jag snackar lite ibland. Och det händer ofta att han dyker upp bakom skåpsdörren och säger hej om morgonen när jag antingen kommer i tid, eller när jag inte gör det. Och idag kom han fram flera flera gånger och sa med sin mörka och djupa röst: "Amanda, jag är rädd för dej!!". "Ser jag verkligen så hård ut?", har jag frågat varje gång. Men då svarar han inte, utan går iväg.

Så jag funderade lite över det. Fan, ser jag farlig ut? Det går ju inte. Kommer ju inte få några vänner i gymnasiet sen alls. Nävars. Men jag frågade min trogne och ärliga vän Amanda, hur hon såg på saken. Om jag såg så hård och vrång ut verkligen. Och idag tyckte hon att jag såg fundersam ut. Men att jag ibland ser mörksinnad ut. Det nöjer jag mej med!

Såg förresten Johan Palm idag. Det var länge sen. Håret har växt så in i helvete. Och så är han smal som fasen.

Älskling vänta, får jag bara sitta bredvid dej?