Jag gav allting jag kunde idag. Jag har upplevt en verklig mardröm. Tänk er själva att bli jagade av kristna människor som tänker sätta dej i fängelse att sjunga psalmer, om dom skulle få tag i dej.
Vi var indelade i grupper, och skulle göra oilka uppdrag, och hitta vissa människor kan man säga. Och kom det en person i blått, var det bara att springa utav helvete. För dom sprang efter, och skulle ta en. Bakifrån.

Så jävla rädd och panikslagen jag var. Jag sprang på ren rädsla, eftersom jag inte har någon kondition alls. Vi gömde oss överallt. I en källare, i folks trädgårdar. Den gruppen jag var med i, var en av dom som aldrig blev tagna av folket i blått. FAN, vad vi sprang ska jag säga. FAN, vad vi sprang. Och det var verkligen blod, svett och tårar. Svettiga var vi allihopa. Tårarna kom nästan. Själv sprang jag utav lycka och lättnad efter sista människan var hittad. Jag var så överväldigad att jag inte såg grisen som stod i min väg. Så jag snubblade på den. (HAHA, tänk er synen i slowmotion). Och där kom blodet. Fast det sket jag så mycket i. För där tog mardrömmen slut liksom. Jag var så jäkla panikslagen, rädd och trött. Konstigt nog fick jag aldrig psykbryt. Det var nog alla runt omkring mej glada för.

Detta låter absurt, men det är sant. Jag lovar. Jag svär, allt sånt där.