Tittade på Postkodmiljonären förut. När den där haggan Maggan delade ut pengar i olika områden i lilla Svergie. Det är självklart inte första gången jag sett det. Men varje gång blir jag alltid lika sur på att det till sjuttiofem procent, oftast är tanter och gubbar på sjuttio plus, som vinner. Jag är inte taskig, men dom kommer ju ändå dö snart. Dom behöver faktiskt inte pengarna lika mycket som andra. Kolla här, tänk när det finns vettiga studenter i Svergie som faktiskt försöker så gott dom kan för att få ett välbetalt jobb och boende. Och när det finns barn, människor i stor allmänhet, i andra länder som inte ens har råd med mat? Även fast dom jobbar dag ut och dag in.

Och så tycker jag synd om dom programledarna för galor och sånt, som försöker vara roliga, men inte en jävel garvar. Inte en jävel garvar där nästan, medans folket hemma får magsår för att dom skrattar så mycket. Är det kanske för att kändisar, och socitetsfolk har blivit humorbefriade?

I M P E R F E C T I O N  I S  I N D I V I D U A L I T Y