bara ge dom ett finger och dra,

Imorgon tror jag att jag ska gjuta tandställningen.



Om jag hade haft olika kategorier hade jag säkert haft en tandläkarkategori.

Det var dansen idag. Melinda var sjuk. Det var alltså jag och lite mindre än sjuornas icke-fjortis elit. Det var nästan som om någon kastade en fet tegelsten i mitt huvud eller något, för plöstligt "slog" det mej. Vad i helvete gör jag här egentligen? Jag borde vara hemma och spela sönder Schven, eller spela några av mammas dugliga LP-skivor eller något. Inte vara där och göra en massa fula dansteg med franska namn på, som jag suger rövsvett på. Och lyssna på sån där, poppig musik som är så... Konstig. Men så ligger det i huvudet att jag har dansat ända sen jag var sex år. Och när man säger så till någon, "jag har dansat sen jag var sex", så tror ju den att man är världens proffs! Jag är låååååångt ifrån proffs! Visst det ser bra ut när jag dansar. På uppvisningarna. Då är det en dans som jag dansat åttiomiljoner gånger till liksom. Sånt man till slut lär sig. Tekniken är en helt annan sak. Det är inte det att jag tycker att jag är dålig, för det är bara början nu liksom. Man kommer in i det. Men grejen är att jag kanske tappat intresset och passionen för det. Och så är det det här med musiken. Skulle jag få välja mellan dans och musik, skulle jag inte tveka en enda jävla sekund på att det är musik.
Det som är så komiskt också, är att det finns en ful oskriven regel att dom som är äldre ska vara duktigare än dom yngre. Det finns tjejer som är mycket bättre än jag där!
Förresten, när jag väntade på att få gå in till dansen satt det en 50 plussar kvinna där, och började snacka med mej. Hon var helt okänd för mej, som jag var helt okänd för henne. Men hon började snacka med mej, och efter en stund hade vi snackat igenom mitt liv, haha. Det var som om jag hade känt henne hur länge som helst! Hon var cool. Hon hade ring i näsan och sådär. Eftersom vi babblade om allt, berättade jag om B och mej, att vi spelar och sjunger tillsammans. "Ni borde söka till idol!". Ja, hehe. Tacka gud för att hon inte vet hur jag sjunger...
Men det var så... Lustigt. Det var verkligen som om jag hade känt henne sen alltid.

i need you to need me

Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0