It all leads back, to you.



Självklart var inte gitarren fixad i alla fall... Så Amanda och jag spelade akustiskt istället. Och inte bara det, Jenny spelade in oss också. Det var skitgött! Dom fyra timmarna gick jävligt fort ska jag säga. Och roligt var det. Och skönt. Och bara så befriande att släppa allt, inte behöva tänka på något. Mmmmmmmmmmm. Nu ska jag somna med ro.

Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0