Röv. Dag.

Jag går ut, drunknar i snö. Med mina röda converse, envis som jag är. Tänker: "Helvete, fan, jävlar, f*tta...", ja alla dom där mest tänkbara ordena. Jag tänker även, "Jag kommer dö", "Är det motvind dör jag". Konstigt nog var det inte det. Något annat som automatiskt kommer i mina tankar är om Ödeshögs jävla kommunarbetare har plogat Södra Vägen (där jag går). Det brukar nämligen vara jävligt dåligt med det. Men det var okej. Men INTE mer än okej.
Väl i skolan var jag bara svintrött och allmänt väldigt oinspirerad. Hungrig på det också. Maten var i alla fall duglig. Potatisbullar och bacon. Men alla ungjävlar tar alla bacon, och dom är små som hamstertestiklar. Jag kände för ett tag att det var lite synd att lingonen inte var jäst...
Och ironiskt nog var biologin skriftlig. Jag drog till med några vita lögner, så det ser nog bra ut i ändå kanske... Och så sa jag till Maria, att visst kan man ha ett liv bara för att man inte kan det här? Ja Amanda, det kan man, sa hon. Där ser ni. Däremellan hände det lite saker, träffade förresten Pontus med Amanda, som jag inte träffat på hundra år. Sen satte Amanda och jag shoreline, låten med Broder Daniel vi ska spela på lördag. Jag känner att den låten är som gjord för Bynn alltså. Så jäkla PERFEKT! Och så tänkte jag, att pappa kan ju hämta mej. Och så ringer jag, och det var ett väldigt krystat hej eller vad han sa, när han svarade. "Vafan gör du?" sa jag. Han skottade snö. Och skulle inte komma fram med bilen på länge. Jag hade inget tålamod som alla andra dagar i mitt liv, så jag gick. Jag kommer hem, nerdränkt och frågar vad det blir för mat, i hopp om något riktigt gött. Tro fan att det blir potatisbullar. Där dog lite av mej. Men min pappa är snäll. Jag får pizza. Tack pappa, tack. Sen ska jag bada.

Och nu sitter jag här i köket, doftar baconflott, och tänker att alla där ute som går förbi, är invalida allihopa. Som jag. Det kliar jude på ryggen, och mina byxor skär in i fläsket. Onda hemskhet.

PEACE!