VEM VARE SOM BÄÄÄÄZA?

Bääääza: Pruttade, fes, "släppte sig".

Kom hem från kära huvudstaden Stockholm för några timmar sen. Det är en sån otroligt skillnad på Bynn, där jag bor, och Sthlm. Med trettiosex konfirmander (mej själv inberäknad) en rund och "glad" musiktant, en Linda, fem stycken ex-konfirmander, och en präst som gärna lyssnar på AC/DC spelar poker, kollar på porr och tar sig en och en annan whisky ibland. Om det nu var allt... Det var jävligt roligt! Dock var jag en aning skeptisk i början eftersom allt började med att jag trodde för mycket om mej själv, och slängde den dära uppblåsbara dubbelmadrassen på ryggen och drog iväg, och sträckte till ryggen rätt redigt. Jag tog mej t om igenom alla dessa kyrkobesök. Jag tycker jag skötte mej ganska bra i alla fall. Fast idag somnade jag. Vilket jag egentligen inte tycker var så farligt, för jag behövde minsta lilla sekund sömn, eftersom det blev rätt sent om nätterna.

Att dricka energidrink på kvällen vid halv tio när man ska sova elva, är inte så jättebra. Fast jävligt roligt! Jag var så trött efter en dag på stan då jag gått som någon slags pilgrim eller vad det är, hela tiden. Och så slog det bara slint i huvudet på mej, och så sprang jag runt efter Elinor överallt, och skrattade åt precis allt. Sen vet jag inte om jag tyckte det var så harmoniskt att vakna av att en idiot drämmer foten i pianot.

Ärligt talat tycker jag inte att shoppingen var någon höjdare. Jag gillar mest bara att strosa runt lite sakta i min egen värld. Folk nu för tiden har så bråttom. Dessutom kan man inte titta på kläder eller vad det är man är ute efter, i lugn och ro, för folk är galna i huvudet. Möjligtvis på kvällen. Då var vi ett skönt gäng som gick in på Carlings en stund. Jag är inte rätt person att handla kläder heller. Jag är för ekonomiskt tänkade, för fundersam över allting överhuvud taget. Det är bara jobbigt tycker jag. Fast ändå har jag ett behov av att köpa något som inte är ätbart. Jag införskaffade mej dricka och munkar och en muffin. Men nu får ni inte svimma här. Jag köpte faktiskt två böcker, en skrivbok och piller för dålig andedräkt på Lagerhouse. (Pillrena var förresten till Robert). Den första boken var "Dyngkåt och hur helig som helst". Anledningen till att jag köpte den var att alla som har läst den, säger att Mia Skäringer som har skrivit den, är så lik mej i sättet. Och att den är såååå bra. Så vafan, tänkte jag. Och så köpte jag en bok som handlar lite om rockens historia, och där man kan lära sig mycket om hur tex Nirvana spelade sina låtar lite mer detaljerat. Den låter som värsta psalmboken, men det är skitbra! Ni ska få se.

Det hände en riktigt häftig sak också. För mej i alla fall. Amanda och jag gick där, och så såg jag någon jag kände igen. Men jag kunde inte riktigt placera henne. Vi gick förbi varandra, och glodde rätt rejält. Sen kom jag på att det var en tjej som läser min blogg! Så jag var tvungen att gå tillbaka och hälsa.

Från Drottninggatan till St: Eriksplan (tror jag), tog B och jag oss till Musikbörsen och frossade. Jag testade en jättefin akustisk Epiphone, och så en halvakustisk Fender, som förmodligen är en betydligt billigare verision av Gibson. Alla var så trevliga därinne också. Och det gjorde liksom inget att man inte var lika bra som dom som spelat ett gäng år, för alla vet hur dom själva började. Det var en sån jäkla acceptans, haha. Nä men, det var gött därinne!

Kändisar jag såg var sångaren i pudlarna, och en kille som är proffsdansare i Let's Dance. Dock minns jag inte namnet. Och jag vet inte om jag glömt något eller så nu, men då är det väl bara att lägga till det senare.

För övrigt klämde jag en mänsklig staty på skinkan.

Jag gillar hur fint det ser ut när allting lyser i staden, när det är mörkt. Och att även om man går samma gata, så finns det alltid något nytt att glo på. Och att det alltid är någon mer än just en själv som går där. Allt som jag nämnt nu, är saker som är raka motsatsen mot Bynn.

PEACE