Jag var tvungen till att skriva ett inlägg till, för det är ju faktiskt julafton om en månad. Och så tänkte jag berätta om hur Nathalie, B och jag kämpat med affischerna! Men jag orkar inte, och tid har jag fan inte heller tror jag. Jag blev nästan våldtagen av en pizzagubbe på kuppen. Vi förlorade nästan en mobil också. Och kalla blev vi, i denna vita värld. Och min fot blödde också, fast av en annan anledning. Om det bara kommer fem pers kommer jag slänga gitarren åt helvete lägga mej ner på marken, och skrika och tjuta så jävla högt att Bynn måste utrymmas inom kort.
Jag har faktiskt lite panik när jag skriver det här. För jag vill komma i säng innan tio, men det är lika bra att ge upp. Face it Amandajävel, du kommer inte göra det!!! Du måste fixa inför morgondagen och spela shoreline. Är du så naiv att du tror du kommer hinna eller? Ungjävel. Livet blir fan inte lättare heller för att du har runt tjugo spanska glosor tills imorgon! Och en text du ska kunna läsa och översätta också. HAHA! Vilket skämt.
Psykbryt får jag snart också, för varje gång jag vrider på huvudet hör jag hur nacken sakta knäcks mer och mer. Så har det varit ett par dagar nu.

För helvete, folk tycker jag är jobbig i sånna här lägen. Men tänk då att vara mej, det är fan inte lätt.