Jo ja. Spelningen jaa... Det var runt tio minusgrader. Efter tio sekunder var fingrarna stelfrusna. På riktigt jävla stelfrusna. Men vad ska man göra? Vi körde på i alla fall, fast det var inte riktigt med den känslan vi tidigare repat med. Det enda man hade i tankarna då var att spela fort som fan så man kunde värma sig igen. Själv tyckte jag att det gick rätt pissigt jämfört när vi repat. Andra sa att det var bra. Men ja, man är alltid lite för självkritisk. Fast det får vi väl lägga i "gör-aldrig-igen-facket", eller bara erfarenhetslådan. Båda två skulle jag vilja säga.
Sen bestämde vi att vi skulle spela in, lite mer seriöst. Så det ska vi väl fixa också. Och Jenny, som är som en manager, skulle fixa en inomhusspelining åt oss, för att ge oss en rättvis chans att visa vilka vi är. Det låter bra det. Men nu måste jag göra klart all jävla skit i skolan, och vara med My och Hedvwig och dom så mycket som möjligt. Musiken har tagit svinmycket tid. Haha, det är ju tur att man inte har kille också!
Nä usch känner inte för att skriva. Jag känner för att byta sträng på Sven istället och bara köra för att.