but they won't ever listen,

Jag badade förut. Och allt med skolan sögs ner i avloppet för en rätt bra stund. Och så tittade jag på det där programmet på femman om sköna, (enligt mej körda i hela huvudet) familjer. Okej, alla är inte hjälplösa, men allt för många av dom. Vissa kan inte ta hand om barn, dom blir bortglömda och kissar ner sig. Andra är pedanta och har världens städmani. Somliga drar in hela familjen i någon slags filminspelning och låtsats att alla är Skarsgårdare. Lite mot min vilja måste jag säga att det blev rätt bra faktiskt. Fast det är ju så. Dom riktiga konstnärerna är inte vettiga någon jävla stans. Mamma och jag satt och var väldigt förundrade över att det finns folk som är sådär. Hon trodde också att barnen i familjen Blad lär vara mobbade i skolan. Jag satt bara och skrattade mej igenom hela programmet, och kände mej äckligt stolt över hur jäkla normal jag är.

Just nu befinner jag mej i min säng, med Tegan And Sara som entertainers och har ett ganska mörkbelagt rum, med två rödlysande lampor samt två tända ljus. Förresten så vaknade jag upp med en fet jävla monsterfinne någonstans i ansiktet, och den gör ont. Och den ska dö. Dö. Dö. Die mother fucker, DIE!
Fan nu blev jag sugen på kaffe och kaka.

PEACE


Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0