Musik är en fet del av mitt liv. Jag har olika perioder jag lyssnar på specifika låtar/artister/band. Till exempel så rålyssnade jag på Kent i vintras. Då får jag som minnen från den tiden från mitt liv. Då jag ser saker framför mej, som var så starka då. Som nu är minnen. Jag kan nästan känna lukten från det kalla vintervädret, och känna dom känslor jag kände då. När jag hör Det Finns Inga Ord med Kent, så känner jag så. Och även om det är en glad, eller ledsen känsla vill jag bara gråta.

Ta vara på allt. Precis allt! Även det du verkligen inte tycker är roligt. Njut. Det är en ful klyscha, men sann. Njut av varje jävla sekund. För tiden går. Fort som fan.

Visst, jag är fjorton år, jag har massor framför mej! Och när man ska dö, tror jag att man ändå känner att, jag har levt mitt liv nu. Det har varit underbart, men nu orkar jag inte hela vägen längre. Många är rädda för döden, men jag är faktiskt inte det. När du är så pass gammal att ditt hjärta slutar slå, så har nog din livslust inte så mycket verkan kvar heller. Det går nog lite hand i hand det där.

Hate is a waste of time, and love is something you can't rewind