Jag är jude trött. Jag trodde att hela min nagel gått sönder förut. Men som tur var, var det bara halva. Jag har ogillat den här dagen rätt hårt, förutom när jag var med B efter skolan. Det har varit halvklass, och olika grupper i allt idag. Det suger. B och jag var olagliga och fixade Brand New Eyes, och En Plats I Solen albumena till oss. Och så lite små låtar, som lite från Pete. Min engelsklärare hatar mej fortfarande, och jag henne. Oändligt mycket. Dom enda lärarna jag trivs med är Maria (NO), Klasis (SO, SV) och Kristina i spanska. Annars kan nog dom flesta dra åt helvete. I alla fall hon jag har i matte. Den nya hemkunskapsläraren var förresten riktigt skön! Av någon anledning hade nästan alla fått för sig att han var tjugotre år. Det visade sig att han var fyrtiofem. Magnus, hette han. Han har jobbat inom någon slags militär sak, och lider av klaustrofobi och dyselexi. Han kan döda folk med bara händerna. Han har fötterna på jorden, och vet hur vi "ungdomar" känner inför skolan. Och han har en slags medkänsla ändå.

Fångarna på fortet suger också, så jag har tänkt att gå och lägga mej. Det här är en sån där äckligt dålig dag. Jag hatar den här dagen. Den enda jag kan tänka mej att spendera den med är B. Annars är jag faktiskt hellre själv, och lyssnar på musik.

Förresten var det den tjugoandra september jag ska tillbaka till helvetet efter allt. Ja, tandläkaren. Dom går fanimej på crack där alltså. Och Sven behöver stämmas igen. Han stämmer om sig som en brunstig älg eller något. Det fixar jag imorgon, för jag lär bara bli förbannad annars.

B, jag älskar dej.