Sommaren. Den är, slut. Typ. Den är ju inte lika somrig längre liksom. Och jag börjar skolan imorgon. Jag minns när jag började sjuan, i fjol. Jag kom hem, och somnade på soffan med en gång. Helt dödad. Men ändå hade vi knappt gjort ett skit. Det jag minns mest var att vi åt glass... Imorgon på första dagen ska vi som sagt dra till Gränna, och där kan man antingen bada, shoppa, eller spela minigolf. Klart som fan att jag ska spela minigolf! Och sen ska vi ta färjan över till gudsförgätna Visingsö, där  hästskiten har tagit över makten. Det är så jävla öde där. Och det enda vi ska göra, är att äta något. Fair enough ändå, med tanke på vad 8B ska göra...

Men i alla fall, tillbaka till lovet igen! Jag har hunnit med så mycket ändå. Det mesta är med FAMILJEN. Jag har säkert glömt något, men det hjälps fan inte. Jag berättar det jag kommer ihåg starkast! Tältningen är ett bra exempel. Jag vill aldrig göra om det igen. Tält är inte min grej. Men ändå ger jag mej alltid på att göra det. Vi åkte hem runt fem halv sex på morgonen, och så såg man ut som en slags blandning av uteliggare/alkolist/luffare, åkandes med en massa packning på cykeln. Vingligt var det också, som jag minns det. Och så tänkte man: "Fan också. Hoppas ingen ser mej". Sen plötsligt slog det en, att klockan är bara lite över fem, ingen är vaken. Förutom folk som ska åka till jobbet. Och ja, varför inte ge dom ett gott skratt på väg till helvetet liksom? Jag såg det nog mer som en väldigt god gärning, än någon genant. Jag minns mycket väl när Nathalie, jag och B sov i Bs båt. Ja just det, "sov" var det ja. Dygnade. Åtminstone B och jag. Det var även då vi badade bakom båten i vättern, fyra på morgonen. Jag tror att vi båda kan ha varit påverkade av någonting som har med för lite sömn att göra, eftersom vi tyckte att det var relativt varmt. Det var då jag sjöng Elvis och Johnny Cash låtar som om jag nästan trodde att jag var dom. Det var då B och jag drog till Omberg vid fem på morgonen, och satte oss med gitarren. Det var när vi kom hem därifrån som vi gjorde allt för att hålla oss vakna till nio, för att klara av att dygna. Och jag är helt sanningsenlig när jag säger att vi satt och höll ögonen öppna med våra händer, och bara stirrade in i väggen. Och sen sov vi ändå bara två timmar. Jag tror faktiskt inte att jag mått så dåligt någon gång förut i hela mitt liv. Möjligtvis kan alla halsflussar jag haft, och schalkarnsfeber (heter det så?), mäta sig med det. Men när vi cyklade dom där kilometrarna hem, var jag yr, hungrig, törstig, och inte minst trött! Det var helt underbart att komma hem och sova. Ah. Jag kommer ihåg när vi firade Melindas födelsedag. Tårtan i facet, och att det till slut hann bli ljust innan vi somnade. Så jag knöt mitt linne runt ögonen, för att ge mej en chans att sova. Det gick bra faktiskt. Jag kommer inte glömma när Elli, Hedvwig, B, My och jag var och fiskade. B och jag var i en väldigt het diskussion, och då fick jag napp! En skaplig mört var det ändå. Och han tappade huvudet, och ramlade på bynn. Elli och Hedvwig förstörde Bs pimpelspö totalt också. Vi ska aldrig mer fiska med dom i alla fall. Och sen (såklart) kvällen då Melinda, My, Elli, jag och Hedvwig roade oss en aning för mycket kanske. Jag tror inte det är någon idé att gå in på detaljer, med tanke på att jag vet vilka som läser, och som har min bloggadress tillgänglig... Men den kvällen var förjävla bra! Synd bara att B var någon annanstans då. Det var nog det som var värt att skriva tror jag. Imorgon börjar skolan igen, och vafan. Det här året har gått fort, så det dröjer inte länge till förrän det blir sommarlov en gång till. Och jag klarar mej nog bra. Med betyg och sådära. Jag är ju en rätt fjäskig och charmig unge. Men om jag inte ens får VG i musik. Så gräver jag ner mej.

Sen måste jag bara säga en till grej om spelningen med Amanda Jenssen igår. Alla stod där, med stor förväntan inför Amanda. Och så kommer det en kärring, med en onödigt fin lång klänning på sig, och skulle hålla tal. Tydligen var det Linköpings borgmästare. Jag, allmänbildad som jag är, visste fan inte ens att dom hade en... I alla fall, hon skulle dela ut ett pris. Jag lyssnade nästan inte, så jag vet inte varför eller så. Men människan var otroligt dålig på att hålla tal, och jag är säker på att hon köpte den där fula klänningen endast för det där fula talet. Men så kom hon efter ett par år äntligen fram till vem som skulle få priset. Gissa vem det var? Jo, mitt i allt kommer hon Sissela Kyle in på scenen! Lika ful klänning hon också, fast kortare. Det var lite kul tyckte jag.

Innan Amanda kom, så hörde jag hur en fotograf (en kärring fotograf) snackade med en av vakterna. Hon gnällde över att artisterna inte föregår med gott exempel när dom blandar in alkohol och tobak på scenen. Däribland namnen hörde jag Amandas, och Maja Ivarssons i The Sounds. Maja hade tydligen rökt, och Amanda hade druckit lite vin. Och enligt henne var det inte bra för barnen att se. Men hörre du klimakterieapa, hur många barn har inte sett sina föräldrar ta ett glas vin någon gång? Och hur många barn har inte sett folk röka någon gång? Och hur många barn är det inte som t om har föräldrar som röker?! Och, dessutom är det Rock'n'roll lifestyle. Inte för att man måste röka, och supa för att vara rockstjärna, men ni med förstånd fattar vad jag menar.

Fäään vad mycket text. Som kompensation ska jag lägga upp ett kollage sen, som jag har gjort. Det är sommarbilder på FAMILJEN. Jag tror jag gör det...

peace/love