Jag vill inte gifta mej. Jag vill verkligen inte det. Jag är väl den enda tjejen i hela världen... Det är inte min grej det där, med en kyrka, stor fet klänning, högklackade och, ja kyrka! Och så tycker jag att det är ett egentligen lustigt sätt att visa sin kärlek mot någon. Två ringar, att man delar samma efternamn, politiskt sätt delar samma saker, och ja det enda jag tycker är bra är löftena i så fall. (Hoppas ni fattade det dära med politiskt, jag fann egentligen inte ett passande ord). Det liksom är på papper alltihopa nästan. Och så ska hela feta släkten komma också. En stor fet tårta, en massa mat. Presenter (ja okej, det är väl bra det också trots allt)... Jag tycker bara som sagt att det är ett fel sätt att visa sin kärlek mot någon. Nu menar jag inte att alla som väntar på att få gifta sig en dag, eller redan har gjort det, är idioter. Det är bara min egna åsikt. Hellre skulle jag vilja bara ha på mej någon halvlång enkel vit tunn tunika som inte sitter så värst tajt, utsläppt hår, barfota. På en strand i solnedgången då bara mannens familj, som består av mamma, pappa och syskon, och samma på min sida, och våra närmsta vänner är där. Som en slags cermoni. Och så skulle det finnas som en slags präst, fast ändå inte. Någon (jag vet inte på rak arm vem), men någon som båda har respekt för, och litar på. Och den ska ha gjort en slags egen variant av halsband. Där det är någon symbol som är delad itu. Som vi ska ha. Och så ska det vara som löften, man berättar för varandra. Och så grillar vi något gott, och bara njuter av sommarkvällen! Dagen efter ska han och jag tatuera oss. Då skriver jag mitt namn på han, och så fylls det i med sånt där bläck av tatueraren. Och tvärtom. Eller något som hör ihop. En klassisk grej är att någon har ett hjärta med ett lås på, och den andra har nyckeln. Nu tänker väl dom flesta att man inte ska göra så, för man kanske vill göra slut sen. - Men hallå! Man gifter sig inte, om man inte är säker på att det det rätta. Samma med det där. My tycker att det där med cermonin är i princip samma sak som ett bröllop. Fast, nej. Inte för mej. Jag är inte säker på det där med cermonin, men det med tatueringen gillar jag. Det vore i alla fall en del av att visa hur mycket jag älskar någon, för mej. Men vem vet hur det blir? Jag är ju lite crackad av mej så...



peace/love