Det var fanimej ett jävla tjat om det här med konfirmation. Mamma tycker delvis att jag ska göra det för att jag känt människan som leder det hela, Linda, ända sen jag hade en högst outvecklad hjärna. Ja, runt sex år eller något sånt. "Hon skulle ju tycka att det var så roligt, eftersom hon känt dej ända sen du var liten".  Men vafan, man får åka på konstiga men roliga saker, man får presenter och man får umgås! Så, Linda, om du ser det här.. I'm mother fucker in!

Blidde du glad nu?! *ler äckligt stort*

peace/love