What are you gonna do about it?
Det här inlägget blir nog rörigt och jävligt jobbigt!
Ja ni. När jag går i 8:an i höst, ska man få BETALA för en kopia på ett papper. Tex om man tappar bort ett papper. Då ska det kosta pengar, att få ett nytt. Ett PAPPER. Det är så jävla fuckat! Jag citerar min gode vän Bralice, ska man börja med stolavgift också eller?! Tio spänn för att sitta ner på en lektion. Sitt och bli 10 kronor fattigare, eller stå och spara dom där tio kronorna till nåt annat välbehövligare. Eller kanske betala för att vässa pennan, betala för att räcka upp handen, och om man har fel svar betala för det! Betala cykelställsavgift också, kanske. Betala för att få titta på tavlan, för att få lyssna. Betala för att ens få komma in på lektionen!?
Då undrar jag, varför i helvete betalar folk skatt då??!!?!?
Imorgon halv nio är det inte svenska som gäller. Då kommer nåt team och ska snacka om självförtroende. I en hel timme. Jag nöjer mej med det, så länge man inte behöver svara på sånna där äckligt seriösa frågor! Typ som: Vem är du i ditt umgänge? Hur agerar du? Hur mycket plats tar du? Alltså jag får damp! Jag har ingen lust med sånt! Men det är klart, det kan alltid vara intressant att se vad det är för folk som ska berätta om skiten egentligen. Dom brukar oftast vara gubbar, eller kärringar som ser ut att vara bakis, och som just tagit lite sprit innan showtime. Bara för att liva upp stämningen lite liksom. Jag antar att dom ska försöka nå ut till folk, och inspirera. Antar att det går åt helvete för det mesta.
Jag blir i alla fall inte ett skit inspirerad av sånt. Men vi får väl se! HOST!!
På tal om inspirerad. Jag blev det idag. Väldigt sällan jag blir det. Jag var t om koncentrerad. Vi snackade om en film i skolan, och dess karaktärer. Filmen var Tjenare Kungen. Älskar den, den är så jävla bra på alla sätt. Den om nåt i världen har inspirerat mej! Kan titta på den jämt. I alla fall, vi kom fram till att en av huvudpersonerna var målinriktad som få. Abra, var det då. Hon gjorde verkligen allt för att få sin dröm att bli sann. Hon kämpade och hade många motgångar, men det enda hon tänkte på var att fixa den där singeln till jul. Och hon klarade det! Great, men nåt jag blev förvånad över var att det bara är 1,5 % idag som är så otroligt, jävla cp målinriktade. Det tycker jag är synd. Som fan. Det får mej att bli ännu mer pepp på vad Fröken B och jag vill med vår musik.
Visst, det är väl egentligen oftast så att bara runt 3/10 får göra vad dom verkligen älskar och har passion för i livet. Men, man ska drömma. Man ska våga tänka utanför ramarna. Det finns inga ramar, eller omöjligheter för mej. Dock, så finns det stora möjligheter.
Ja ni. När jag går i 8:an i höst, ska man få BETALA för en kopia på ett papper. Tex om man tappar bort ett papper. Då ska det kosta pengar, att få ett nytt. Ett PAPPER. Det är så jävla fuckat! Jag citerar min gode vän Bralice, ska man börja med stolavgift också eller?! Tio spänn för att sitta ner på en lektion. Sitt och bli 10 kronor fattigare, eller stå och spara dom där tio kronorna till nåt annat välbehövligare. Eller kanske betala för att vässa pennan, betala för att räcka upp handen, och om man har fel svar betala för det! Betala cykelställsavgift också, kanske. Betala för att få titta på tavlan, för att få lyssna. Betala för att ens få komma in på lektionen!?
Då undrar jag, varför i helvete betalar folk skatt då??!!?!?
Imorgon halv nio är det inte svenska som gäller. Då kommer nåt team och ska snacka om självförtroende. I en hel timme. Jag nöjer mej med det, så länge man inte behöver svara på sånna där äckligt seriösa frågor! Typ som: Vem är du i ditt umgänge? Hur agerar du? Hur mycket plats tar du? Alltså jag får damp! Jag har ingen lust med sånt! Men det är klart, det kan alltid vara intressant att se vad det är för folk som ska berätta om skiten egentligen. Dom brukar oftast vara gubbar, eller kärringar som ser ut att vara bakis, och som just tagit lite sprit innan showtime. Bara för att liva upp stämningen lite liksom. Jag antar att dom ska försöka nå ut till folk, och inspirera. Antar att det går åt helvete för det mesta.
Jag blir i alla fall inte ett skit inspirerad av sånt. Men vi får väl se! HOST!!
På tal om inspirerad. Jag blev det idag. Väldigt sällan jag blir det. Jag var t om koncentrerad. Vi snackade om en film i skolan, och dess karaktärer. Filmen var Tjenare Kungen. Älskar den, den är så jävla bra på alla sätt. Den om nåt i världen har inspirerat mej! Kan titta på den jämt. I alla fall, vi kom fram till att en av huvudpersonerna var målinriktad som få. Abra, var det då. Hon gjorde verkligen allt för att få sin dröm att bli sann. Hon kämpade och hade många motgångar, men det enda hon tänkte på var att fixa den där singeln till jul. Och hon klarade det! Great, men nåt jag blev förvånad över var att det bara är 1,5 % idag som är så otroligt, jävla cp målinriktade. Det tycker jag är synd. Som fan. Det får mej att bli ännu mer pepp på vad Fröken B och jag vill med vår musik.
Visst, det är väl egentligen oftast så att bara runt 3/10 får göra vad dom verkligen älskar och har passion för i livet. Men, man ska drömma. Man ska våga tänka utanför ramarna. Det finns inga ramar, eller omöjligheter för mej. Dock, så finns det stora möjligheter.
Kommentarer
Postat av: Jonna
tjenare kungen for president <3
Trackback
