Okej, det där teamet bestod inte av gubbar och kärringar. Snarare halv-ungdomar. Den äldste var 27 år. Han gillade vi alla nog bäst. Han var lite pundig av sig, hade piercingar och sådär. Jag gillar Pundar-Johannes! Jag vet inte riktigt om jag kan säga att jag blev insprirerad direkt men... Jag har nog fått lite mer insikt i det där om självförtroende skulle jag tro!

Trots att jag är svinis förkyld, trött och allmänt bajsig, är jag jävligt glad! På musiken har vi bytt låt att spela till. Det är jag, B, Julia J, Sanna och Bralice. Vi bytte låt till en jag skrivit. That Bear, heter den. När vi hade kört ett par gånger, frågade (musikläraren) Ola vem som hade skrivit den. B pekade på mej, och jag blev med en gång generad. Därav mitt redface! Jag tror jag aldrig fått så mycket beröm i mitt liv förut! Och speciellt inte på nåt jag verkligen bryr mej om! Jag blev, och är så sjukt glad! Och så började han snacka om att jag skulle skriva mer, och spela in på band om jag kunde, och så skulle vi spela in några låtar på en skiva. (Remember, det är B som sjunger, inte jag!). Fyfan vad jag är stolt över mej själv!