Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Jag är kissnödig. Om ni på nåt sätt undgick det. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Och jag är fortfarande kissnödig. Vänta lite...

Sådär ja! Nu är jag inte kissnödig längre. Jag tror nästan att det var som ett eko däruppe... Men nu har jag nog brutit den vänstra tummen litegrann. (Shit, jag kan knappt höger och vänster längre. Jag var tvungen att tänka efter vilket tumme det var). Alright, brutit och brutit. Den fick nåt krampryck. Stackars lilla mej...

På tal om brutna tummar och allt, visst får man utbrott på folk med gästlösen på bilddagboken?! Det får jag i alla fall. Det är så... Irriterande. Men whatever. Folk gör som dom vill, det vet vi nog alla...

Just nu lägger jag in Amanda Jenssens skiva på roberts dator. Han köpte datorn alldeles själv, men han sitter aldrig. Och då menar jag aldrig. Den har inte varit på på fem veckor förräns nu typ. Jag sitter vid min dagligen... Han kommer nog bli sur när han fått veta att jag lagt in den på hans dator. Mene, he doesn´t have to know. För jag ska bara lägga in den på min mobil, och sen kan jag radera rubbet. Hihi, evil evil. Lyssnade på den förut också. Det var mycket 20, 30-tal. Lite gött faktiskt. Och hennes röst. Oklanderlig. Ska nog göra ett enskilt inlägg senare om det. Jag menar, jag är ju ändå musikunge.