Jag känner mej glad, men samtidigt ledsen. Jo, min mamma berättade att när hon skulle cykla hem från sitt jobb, när det åskade så helvetet brakade löst, så blev hon rädd. Och då knackade hon på en dörr och frågade om hon fick vänta där utanför så länge. Hon fick det, hon fick tom komma in. Det var en hel familj där, och dom bjöd mamma på fika och så. Och så fanns där en flicka, som heter Elaine. Jag tror hon är runt 10 år. Hon har reumatism. För er som inte vet vad det är, så är det en ledsjukdom då man har skitont i lederna. Det känns ungefär som om nån försöker bryta av dom.  Det finns bara lindrande, men inget botemedel. Om man har tur kan det växa bort. Men iaf, hon sa att ibland när hon har riktigt ont ligger hon nerbäddad i sängen, och bara skirker utav smärta.
Hon gillar även johan palm. Hon sa att hon hade sett honom en gång, men var för trött och så för att komma längre fram. Ibland hände det att hon tänkte varför just hon skulle få den sjukdomen, varför inte nån annan än just hon. Fast hon sa att hon visste att det var dumt att tänka så, men ändå.

Jag brukar inte vara så känslig av mej, men.. Jag tycker otroligt synd om henne. Jag vet vem hon är, och jag har pratat med henne ibland. Och att inte kunna få träffa sin största idol pga av det. Det måste kännas skitjobbigt. När vi åker till lkp den 15, vill jag nästan sno johan åt henne, hehe. Jag får sånna skuldkänslor. Jag vet inte varför. Men jag är ledsen för hennes skull. Jag ska nog försöka få en autograf till henne ändå. För hur mycket jag än försöker kan jag nog inte kidnappa Johan till henne.