John Mayer – Free Fallin' - Live at the Nokia Theatre

Det där är rätt jävla asbra!

Jag tycker vi går rakt på rubriken med en gång! Nu ska jag göra det lite spännande, så tysta här!

Det var 80 minuters kemi. 80 minuter, då alla i klassrummet skruvar på sig, och inte kan hålla tyst. Då det blir krig, och pojkarna skjuter mot varandra med hagelbössor. Då flickorna river varandra i ansiktet av avundsjuka. Då det är härj på allt. Då en vuxen liten människa, ska försöka tysta alla 30 barn. Och det går ju såklart åt helvete.

Då en själv, kan känna allt är väldigt jobbigt. Då allt det spontana i ens kropp tar över. Då en av flickorna som lyssnar till namnet Amanda Karlsson skriker: "TYSTAAAAAAAAA!!!!". På en sekund blev det tyst. Och så hör man en av dom krigarpojkarna säga: "Vem fan var det där?!". Och så kan man se den vuxna lilla människan le.

Då känner man, att det inte finns nåt annat som man nånsin kan skämmas för i framtiden. Och, en sak till. Att man är nöjd. Man får respekt.



... Och nu går vi över till nuet!

Jag hade flyt på matten idag ni! Vi fick en massa gött fika, och så spelade vi nån slags bingo. Det var vem som var mest girig. Lite som i Vegas, ni vet. I won. Once. Det var fanimej flyt ska jag säga! Jag vann en tablettask!

Även idag stannade jag kvar efter skolan för att spela volleyboll. Och nu känns det rätt jävla (nåväl), bra faktiskt! Vi i laget har verkligen steppat upp oss, och genomgått en jäkla förändring i vårt enskilda spel, och i sammarbetet. Och imorgon ska vi göra vårt bästa, både som uteliggare och volleybollproffs! Wish us the best of luck!

Nu hade jag tänkt se finalen på bonde söker fru! Men om jag ska vara ärlig tror jag inte att det kommer gå så bra för nån av bönderna och tjejerna.

/ Volleyboll-bruden!