Läs rubriken själva. Dagen dagen har kommit. En jävla dag. En dag då jag vill begå självmord. Fyfan att det låter överdrivet. Men på den skolan jag börjar på, är dom inte nådiga. Jag låg i sängen vaken rätt länge imorse och tvingade mej själv att inte öpnna ögonen eller nåt. Tills det att mor min kom in. Drog upp persiennerna och sa att jag skulle gå upp. Okej. Jag erkänner. Klockan var trots allt halv ett. Men ändå. Jag ville bara inte gå upp. Så jag fick ett mindre utbrott och bara skrek. Stackars lilla mamma. Nåja.

Klockan var väl runt halv tre igår. Jag låg i sängen och lyssnade på musik som jag brukar när jag inte kan sova. Då ser jag igenom mina persienner hur ljust det var därute. Vafan tänkte jag. Är det nån som har tänt lampan där? Det kan man bara göra inifrån. Och det är bara jag i familjen som kunde vara den misstänkte eftersom jag har gått i sömnen förr, och kanske fått återfall eller nåt. Men nej. TIll slut smög jag mej fram och kollade lite igenom persiennerna. Till min fetaste rädsla nånsin så kom det en skugga som for förbi. Nu tänkte jag att det var nån där ute. Så, jag väntade in rätt läge och tog sats till mammas och pappas sovrum precis bredvid mitt. (Som tur är). Då sa jag till pappa att det var nån där. Han gick och kollade. Men nej. Ack så fel jag hade. Förklaringen var att det blåste väldigt mycket, och ljuset från gatlykterna lyste på fönstret, och när det blåste kom det skuggor. Det tog lite tid att smälta det fakiskt. Jag blev ganska rädd ändå...

Dagen kommer jag "döa" (spendera) med my.

Fuck off