Nu är klockan halv sex på morgonen, och då är jag påväg mot Stockholm. (Skriver det här i förväg för att jag är ambitiös och snäll på kvällen, men förvandlas till en mara på morgonen). Och just i detta nu är jag förbannat trött, för att jag kommer ha sovit ungefär fyra till fem timmar, (ska gå upp klockan fyra). Men jag är glad och förväntansfull, för vi ska göra en massa roligt, och vi ska in i riksdagen och se alla politiker när de gnäller på varandra. På kvällen ska jag gå på grönan och äta sockervadd, försöka att inte spy, och förhoppningsvis åka någon trevlig attraktion. Det låter så jävla fult att säga "attraktion". Åkattraktion då. Livets frågetecken.
Jag ska säkert göra en massa andra saker men jag har ingen vidare koll för jag har inte hållit käften så mycket de senaste SO-lektionerna. Det är med min kära klass jag åker. Trettio individer, trettio röster, trettio viljor. Jag hoppas att jag kan få sova en liten stund i alla fall. För jag känner att det kan bli intressant att se hur jag klarar dagen och kvällen, på så få sömntimmar. Men jag är ändå inte orolig, sov tre fyra timmar på två dagar, och gick i skolan den ena dagen också.

Sist jag va i i huvudstaden mötte jag en b-rud som tydligen läste min blogg, på plattan. Det va kul.
Hoppas att jag får se en kändis kanske. En värd sådan i så fall. Att se alltså. För min del. För alla människor är trots allt av samma skrot och korn, det finns ingenting att värdesätta högre.