Lars Eriksson – Inconsequencia

Idag vaknade jag gråtandes. Det var en väldigt konstig känsla, har jag aldrig gjort förut. Jag kände mej riktigt tagen. Jag drömde någonting, och det enda jag kommer ihåg var att jag satt med en liten flicka, kanske fyra fem år, i mitt knä och vi grät tillsammans och det var en sån där förskräcklig och hemsk gråt. Vi tittade på ett papper, men jag vet inte riktigt vad det var där. Om det var en bild, eller om det var ett brev eller något sånt. Och jag försökte hela tiden ta mej samman för hennes skull, men det gick inte. Var jävligt skumt.

Annars har jag tittat på en rödighårig tjej på teven precis heeeeeeela dagen, och ätit bacon och munkar och lyssnat på tramporgel, och känt mej alldeles tillräcklig.