En gång för lite mindre än ett år sen ungefär nästan typ, möjligtvis kanske, där någonstans, så hade jag öroninflammation. Jag hade oturen att få en inkompitent jävla doktor här nere på vårdis i Bynn. Han sa att det var en blåsa på trumhinnan, som skulle sprängas inom kort. Och det var lugnt, det skulle bara kännas som ett pistolskott ungefär. Folk blev så rädda att de ringde ambulansen, fast det var absolut ingen fara, nänä.
Och jag var nära på att smälla av när jag hörde det där. Och så tänkte jag, vadfan är det här för människa egentligen? Sådär säger man väl inte till en sån som jag? Ett ohjälpligt litet barn från helvetet med svart hår, med sin flintskalliga pappa med sig. Men tydligen gjorde man det. Och det var uppenbarligen helt naturligt att förklara det på det viset.

Och ja, klart jag var svinit rädd! Satt bara och väntade på "smällen". Och jag aktade mej för att göra häftiga rörelser, för att inte framkalla skottlossningen därinne. Och min kära mor som är som en hök, ringde om det. Jag fick en ny tid, hos en ny doktor tack och lov! Och natten till nästa dag då jag hade fått min nya tid, vaknade jag av att det gjorde något så fruktansvärt skitont i mitt högra öra. Nu jävlar tänkte jag, nu har det hänt! Och jag kan aldrig förklara smärtan, jag kan bara säga att det är något olidligt. Jag har förträngt det. Och det funkade inte att bara ligga och ha "lite" ont och försöka sova. Jag kunde inte ens koncentrera mej. Så det blev min start på morgonen ett par dagar, att va uppe vid fem och titta på Disney Channel.

Men så kom jag till den där vettiga dokorn istället. Och han undersökte mej åt helvete mycket nogrannare än vad den där andra pundarn gjorde. Och han fastställde vad det var. Det var som sagt öroninflammation, men det fanns ingen blåsa någonstans. Anledningen till att jag fick så ont var att det gick så långt att det värkte sönder därinne. Så om jag inte hade haft den där pundarn, och fått mitt penicillin hade det aldrig hänt. Och det som hände exakt vet jag inte, men jag fick ett ärr på min trumhinna.

Och ibland, tex när det är hög ljudnivå eller när det är kallt ute, eller när jag får lite ont i halsen känns det rätt bra kan jag säga. Då gör det sådär ont igen. Fast jävligt mycket lindrigare ändå, som tur är. Det känns asträligt med tanke på att jag ofta vistas i miljöer där det är höga ljudnivåer. I skolan är vi trettio pers i en och samma klass. Och när jag håller på med musiken, när vi repar.

Fast jag får väl delvis skylla mej själv också, för oavsett om jag har ont i huvudet eller örat, sitter jag med lurarna med musik i alla fall. Det är ungefär som en alkolist inte kan va utan spriten.

Men den där pundarn önskar jag all olycka i framtiden ditt svin.